Torsdag eftermiddag är det liv och rörelse i Stjärnhallen. Ralf och Kerstin Karlström från Pensala har varit med på kursen i internationell seniordans de senaste fem åren.

– Vi är båda tidigare folkdansare så det föll sig naturligt. Medan det ordnades seniordans i Vörå dansade vi också där och när det slutade började vi i Oravais, säger Ralf Karlström och fortsätter:

– Man är alltid på gott humör här. Se hur folk kommer ut härifrån med stora leenden på läpparna.

Ann-Louis Wikblad är lärare på danskursen. Om deltagarna är ojämnt antal hoppar hon in som dansare också.

Seniordanserna dansas parvis, i ring eller på linjer till musik till olika musikstilar. Det kan vara allt från vals, schottis, promenad- och polkatakt till rumba och tango.

Efter en lugnare dans i ring lägger kursdragare Ann-Louis Wikblad på en snabbare låt.

– Vi kör med växelsteg. En, två, tre, fyr. Ryggen mot varandra och så backar ni tills ni har en ny partner, instruerar hon.

Kurser som den här passar enkom för de som är ensamma, säger Kerstin Karlström.

– Många tror att det är vanlig pardans där man behöver ha en partner för att komma med. Så är det inte. Om vi är ojämnt antal dansar läraren med oss. Vi dansar enskilt ibland också.

Danserna är bra för både hjärnan och kroppen, säger Kerstin Karlström. På kursen får hon dansa med sin man Ralf men också andra deltagare.

Den dans de håller på med är bra för både hjärnan och kroppen, säger hon.

– Att det är koreografi gör att man måste tänka lite extra och lär sig något nytt hela tiden.

Men det får inte gå för långsamt för då blir det tråkigt, eller "töögot", som Ralf Karlström säger.

– Det ska vara fart och på.

Många glada miner bland dansstegen. På bilden dansar Harriet Nordström-Hienovirta med Marja-Liisa Sandberg.

Ann-Louis Wikblad har lett gympagrupper sedan 1986 när hon drog damgymnastik i Kovjoki. Med tiden började hon hålla kurser i sitt- och seniordans och håller i dag kurser i Nykarleby, Pedersöre, Jakobstad och Oravais.

– Jag kör sextio till hundra kilometer per dag.

För seniorer är det oftast knän och höfter som kommer emot, men man kan hitta danssteg som passar, säker Wikblad.

– På mina lektioner får man fuska, men inte i någon negativ klang. Jag är glad om de gör något annat för då vet jag att de lyssnar på sin kropp.

Och roligt ska man ha på kursen, säger hon.

– De är glada då de kommer och ännu gladare då de far hem.

Internationell seniordans har 26 deltagare och leds av Ann-Louis Wikblad.

Med sina 26 dansare är det här den största seniordansgruppen i Svenskfinland, säger Wikblad.

– Vi dansar till alla möjliga rytmer och med viss koreografi. Partnerbyten kan ske flera gånger under samma dans så det skiljer från vanlig pardans.

Wikblad är en uppskattad lärare. Ifjol vann hon pris som årets fria bildare.

– Hon är den bästa. Att hon vann var välförtjänt, säger Ralf Karlström.

På danskursen är det alltid roligt. Här dansar Gun-Lis Ekblom med Monika Nässlin.

Kerstin Karlström som haft henne som elev minns i synnerhet en sak om henne.

– Hon var alltid så glad och det är hon än i dag. Aldrig på dåligt humör.

Ralf Karlström håller med.

– "Huvudsaken att ni är i takt", brukar hon säga. Och frågar man vilken fot man ska ta kan hon säga "ta den fot som är ledig".

Artikeln har publicerats i Nykarlebyposten den 20 mars.