Denna vecka är avgörande för konkurrenskraftsavtalet. Förhandlingsresultatet, alltså inte avtalen, ska vara klara i dag tisdag vid tjänstetidens slut klockan 16.00. Eftersom avtalsförslaget slår hårt mot arbetstagarna i form av bland annat förlängd arbetstid, nollavtal för lönerna, överföring av ansvaret för pensions- och arbetslöshetsavgifter från arbetsgivarna till arbetstagarna samt nedskärningar av semesterersättningen inom den offentliga sektorn, har förhandlingarna dragit ut på tiden. FFC:s ordförande Lauri Lyly har haft fullt upp med att övertyga de sina om meningsfullheten i avtalsförslaget i en situation då arbetstagarnas kostnader ökar med tre miljarder euro samtidigt som företagen delar ut elva miljarder euro i dividend. Ännu på måndagen förhandlades det inom kommunsektorn om arbetstidsförlängningen på 24 timmar per år. Arbetsgivare strävar vi efter att det blir hela arbetsdagar, medan arbetstagarna däremot vill sprida ut förlängningen mer. Men också förhandlingarna om spelreglerna för de lokala avtalen har varit svåra och tidskrävande. Förra veckan kunde dock regeringen presentera ett lagförslag gällande de lokala avtalen som omfattades av såväl arbetstagarorganisationerna som Finlands näringsliv, EK. Endast Företagarna i Finland, FF, ställde i sig utanför i detta skede.Målsättningen med lagförslaget har varit att utvidga möjligheterna till de lokala avtal som ingår i kollektivavtalen att också omfatta de oorganiserade företagen, alltså de företag som står utanför arbetsgivarnas centralorganisation. Att också dessa företag skulle ha samma möjligheter till flexibla lösningar som de organiserade företagen. Företagarna i Finland har längre krävt att också deras medlemsföretag ska ha denna möjlighet (HS 28.5). FF har varken sagt ja eller nej till lagförslaget, men har av någon anledning förbehållit sig att avstå från denna möjlighet ifall de inte är nöjda med konkurrenskraftsavtalet som helhet. Tröskelfrågan har varit huruvida de företag som inte hör till centralförbundet måste förhandla om arbetsvillkor som avviker från kollektivavtalet endast med en förtroendeman, ifall branschens allmänbindande kollektivavtal så påbjuder. Iden frågan har EK och företagarna olika åsikt. Företagarna anser nämligen att detta skulle leda till ett tvång att organisera sig och ett tvång att ha en förtroendeman, och har därför föreslagit att förhandlingspartnern kunde vara en förtroendevald eller annan person som inte är knuten till ett fackförbund. Något sådant tvång existerar givetvis inte, samtidigt har arbetstagarorganisationerna och EK svårt att göra undantag företag som inte är organiserade, och konkurrenskraftsavtalet skulle troligen ha stupat på ett sådant undantag. Det väsentliga är att varken FF:s agerande eller beslut nu kommer att i sig äventyra förhandlingarna om helhetsavtalet. Regeringen föreslår nämligen en ny modell där förtroendemannen bland annat nog skulle vara medlem i en facklig organisation, men att denne inte skulle ta order från centralt håll då han förhandlar med en icke organiserad arbetsgivare. På onsdag samlas arbetsmarknadens centralorganisationer för att se om avtalet blev tillräckligt täckande, om en så stor del av arbetsmarknaden innefattas av avtalet att det uppfattas som meningsfullt och trovärdigt, och därefter tillsammans delge regeringen hur det ligger till. På basen av detta är det tänkt att regeringen tar ställning bland annat till eventuella skattelättnader på inkomstskattesidan. Fredag förmiddag är det sedan tänkt att centralorganisationernas styrelser samlas för att välsigna konkurrenskraftsavtalet. Ett samhällsfördrag i nuvarande utformning skulle medföra att vi i konkurrenskraft kunde vara i kapp Sverige 2019 och Tyskland 2020. Men då får inga tvivel finnas över arbetsgivarnas vilja att sysselsätta och investera. Arbetstagarnas uppoffringar kräver trovärdighet i form av ökad sysselsättning, fler jobb. Också för regeringen Sipilä är detta en ödesvecka. Finland behöver ett avtal. Men ännu är det för tidigt att ropa hej.