Hick, hick, hick. Så lät jag på finskalektionerna på gymnasiet. Hickan var ingen reaktion på skolämnet utan en schemateknisk fråga. Vi hade finska efter lunch och jag åt väldigt mycket råkost och rivna morötter som tonåring. Jag var tonårig vegetarian och skolköket serverade inte något varmt vegetariskt alternativ. "Vi vill inte förespråka anorexi" sa man på rektorskansliet när jag och en skolkamrat frågade.

Nåväl, jag behöll ändå min vegetariska livsstil utan några ätstörningar i nästan tio år. Då blev jag singel och började dejta en matlagningsintresserad typ som ville bjuda på lax med vitvinssås. Jag skämdes för att jag inte visste hur man skär i lax, men åt ändå nyfiket (och nej, det blev inga fler dejter).

Laxen blev sedan kycklingfilé, köttbullar och entrecote. Det är ju så enkelt. På frågan vad det blir till middag blev slentriansvaret: Vet inte, men något med köttfärs. Jag har ätit köttbullarna och blivit mätt – men aldrig riktigt njutit. Så såg jag dokumentären "Cowspiracy" och funderade vad fasiken jag egentligen håller på med.

Jag fick ett uppvaknade. Bort, bort med slentrianköttet och den livsstil jag egentligen inte kan försvara. In med det växtbaserade. Jag kallar det projekt vardagsvegan och äter hundra procent vegetariskt varav åttio procent är veganmat.

Frukost, lunch, middag.

Tajmingen kunde ju inte vara bättre. Ett besök på Reko i Vasa och kylskåpet är fullt av lokalproducerad paprika, tomat, potatis och vattenmelon (!). Och morötter! Häromdagen var morotshickan tillbaka och det var alldeles ljuvligt.

Men osten! Min kära lilla parmesan. Min älskade mozzarella. Min söta camembert. Hur ska jag klara mig utan dem?
Ha! Så naivt av mig att tro att veganer inte saknar ost. Jag måste inte gå förbi ostdisken. För där finns också veganalternativ, och till min stora lycka blir de bara fler.

Jag vill veta vad jag stoppar i mig. Jag vill kunna försvara mina val. Är jag vegetarian? Vet inte. Vegan? Knappast. Jag säger som Tove Lo sjunger i sin "Cool girl": Let's not put a label on it. Let's keep it fun.
Men let's stay medvetna.

PS: Varför finns inte "vegansk" i SAOL? Grymt begränsande för undertecknad.