I bästa fall går världsmästerskapen på skidor i Lahtis "bara lite på minus". Den förhoppningen har finländska skidförbundets verksamhetsledare Mika Kulmala uttryckt innan siffrorna för mästerskapet är klara.

Att göra affärer i idrottsbranschen är svårt i Finland. Inför VM i Lahtis hade arrangörerna målsättningen att sälja 250 000 biljetter – med minimimålsättningen 200 000 sålda biljetter.

Verkligheten blev cirka 180 000 betalande åskådare – trots fantastiskt välordnade tävlingar och finländska idrottsframgångar.

Stora idrottstävlingar är en risktagning – det fick också finländska friidrottsförbundet erfara med Europamästerskapen i Helsingfors 2012, som blev en förlustaffär.

Näringslivet på orterna som arrangerar stora evenemang har däremot nytta av dem. Exempelvis i Lahtisregionen beräknas näringslivet ta in minst tjugo miljoner euro tack vare världsmästerskapen – pengar som naturligtvis också betyder skatteintäkter.

De ekonomiska problemen för idrottsarrangörer och idrottsklubbar är välbekanta på alla nivåer – till exempel hos den finländska klubbfotbollen.Vasa IFK lyckades bara göra vinst på en enda av hemmamatcherna i division 2 förra säsongen. Det var mot Kraft. I övrigt var det idel minusresultat då planhyror och domare var betalda. Publiken var helt enkelt inte tillräckligt stor – samtidigt som det blir allt dyrare att arrangera publiktillställningar. Att kostnaderna ökar berör alla evenemangsarrangörer, inte enbart de i idrottsbranschen.

Fotbollsligan är inte heller någon guldgruva. VPS har gjort ekonomiskt minusresultat i tre av de fyra senaste åren. Och Vasalaget är dessvärre i ett stort sällskap av finländska ligaklubbar som har svårt att få ekonomin i balans.

Ur det perspektivet övergår matchprogrammet allt förstånd. I stället för att göra spelscheman som hjälper läggs de upp för att stjälpa.

Att spela det som kunde vara säsongens stora publikmatch – och en stor inkomstkälla – i början på april är naturligtvis bara dumt. Förra helgen kom 3 054 åskådare till VPS hemmamatch mot SJK. Förra säsongen var publiksiffrorna för SJK-matcherna i Vasa 5 987 och 4 322 – men de matcherna spelades i augusti och i september då temperaturen var betydligt mer inbjudande för fotboll än nu.

Enbart på grund av det ogenomtänkta spelschemat berövade ligan ett av sina lag ett publikbortfall på minst tusen, kanske ett par tusen personer. Dessutom fortsätter ligasäsongen i samma stil med matcher utspridda huller om buller utan någon som helst logik.

De tokiga säsongsuppläggen i de finländska fotbollsserierna är ett årligt återkommande diskussionsämne, men ingenting förändras.

I morgon inleder Vasa IFK:s damlag serien i division 1. Det skulle vara intressant att veta hur resonemanget gick på seriepremiären placerades på påskafton. En dag då många potentiella åskådare har annat att göra samtidigt som massmedierna går på sparlåga.

Bollförbundet sätter krokben för möjligheterna att få publik och publicitet. Ur ett huvudstadsperspektiv spelar det kanske ingen större roll, men runt om i landet finns det intresse för de lokala lagen i damettan.

Bollförbundet och FM-ligan har all orsak att börja agera förnuftigare när spelscheman görs upp. Men vi ska också komma ihåg att det är klubbarna som har makten – det är de som sist och slutligen är förbundet och ligan. Det börjar vara på tiden att de använder sig av den makten.

Dagens idrottspublik är svårflörtad. Det finns inga självklara succéarrangemang – okej, om vi bortser från världsmästerskap i ishockey. I övrigt krävs det en hel del i trivsel, underhållningsvärde, tidtabell och marknadsföring för att lyckas.Till den del – och den är inte stor – där arrangemangen styrs och ordnas yrkesmässigt borde det inte finnas några problem. Hos alla dem som försöker driva idrottsbranschen med frivilliga insatser har det betydligt svårare.

Förhoppningsvis kommer de att lyckas även i fortsättningen. Annars har vi en fattig idrottsframtid i Finland.