Vi har de senaste åren kunnat skönja en allt klarare trend också i Finland, där politiker, partianställda eller andra högt uppsatta politiska tjänstemän tar steget över från politiken till ett jobb i ett kommunikationsbolag.Och någon brist på de som vill dela med sig av sin information är det inte.

Utanför beslutsfattarnas dörrar ringlar numera en lång kö av lobbare och påverkare av olika slag. Många av dessa har nyttig faktabaserad information de vill förmedla, men i gråzonen mellan fakta och subjektiv intressepåverkan är det inte alla gånger lätt att veta vad som är vad.

I Finland har lobbningen varit speciellt aktiv inför regeringens och riksdagens behandling av förvaltarregistret för aktier.

Speciellt Sannfinländarna, som tidigare motsatt sig en ändring, har gjort en helomvändning, eller rättare sagt partiledningen. Men riksdagsgruppen är splittrad och bland fotfolket är det inte speciellt många som själva har behov av att "gömma" sitt aktieinnehav i ett utländskt värdepappersregister.

Tvärtom anser många av Sannfinländarnas anhängare att partiet nu säljer sin själ till storkapitalisterna.

Nu pågår ett försök att blidka Sannfinländarna genom en kompromiss där det föreslås en 50 procents förskottsinnehållning på dividenderna från utlandet då det gäller finländska företag och mottagaren är okänd för skattemyndigheterna.Det är i sig en stor eftergift av de två andra regeringspartierna, men nu just gör man allt för att hålla ihop regeringen. Dessutom beslöt riksdagen på onsdagskvällen, efter omröstning, att bordlägga ärendet. Behandlingen återupptas tisdag nästa vecka.

Under tid fortsätter lobbandet, som i detta fall också har en regeringsintern dimension, vilket gör att det också lobbas för olika alternativ för att sy ihop paketet.

Det är givet att våra beslutsfattare behöver så mycket information som möjligt för att bilda sig en uppfattning i komplicerade frågeställningar för att besluten ska bli så riktiga som möjligt.

Samtidigt har medborgarna rätt att förvänta sig en öppenhet i beslutsfattandet, oberoende om det är fråga om beslut som tas i vår riksdag eller i EU.

Lobbarna försöker påverka beslutsfattarna endera direkt eller via deras medhjälpare, ibland via öppen offentlig debatt och ibland genom förtroliga samtal bakom lykta dörrar.

Lobbningen i sig är tillåten, men det gäller att försäkra sig om att verksamheten tål dagsljus.

Det är med andra ord viktigt att medborgarna vet vilka lobbarna är, vem de representerar samt hur och med vilka summor deras verksamhet finansieras.

I ett europeiskt perspektiv är Bryssel huvudarena för lobbarna. Där måste de lobbare som jobbar uppdrag relaterade till EU-kommissionen registrera sig i ett öppenhetsregister.

I detta öppenhetsregister återfinns i dag 10600 konsulter, olika företags egna intressebevakningsenheter, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer, föreningar och medborgarorganisationer (AL 10.12 2016). Enligt LobbyFacts.eu, som aktivt analyserar lobbningen, återfinns 203 av dessa organisationerna i Finland.

I september i fjol föreslog också EU-kommissionen att också de lobbare som riktar sig till Europaparlementet och unionens ministerråd borde registreras i öppenhetsregistret.

Medborgarorganisationen Corporate Europé Observatory, som undersöker lobbarnas verksamhet och jobbar för en större öppenhet, har uttryckt speciellt stor oro över att allt fler högt uppsatta politiska beslutsfattare byter läger och blir lobbare.

Också hos oss i Finland har vi kunnat märka samma trend. Under de senaste åren har exempelvis många tidigare partisekreterare börjat jobba för kommunikationsbyråer, som exempelvis Samlingspartiets Tarja Turunen, Centerns Timo Laaninen och SDP:s Mikael Jungner. Alla med ett välutbyggt nätverk på toppnivå djup, och kunskap om hur politiken fungerar.

Som bäst sitter två ministeriearbetsgrupper och utreder behovet av ett öppenhetsregister i Finland.

Behovet är uppenbart, och modellen finns färdig att kopieras från Bryssel. Öppenhet är bästa botemedlet mot misstro. Och, som sagt, vill medborgarna vet vilka lobbarna är, vem de representerar samt hur och med vilka summor deras verksamhet finansieras.

Det är dags för lobbarna att träda fram i dagsljuset.

Medborgarna vill veta vilka lobbarna är, vem de representerar samt hur och med vilka summor deras verksamhet finansieras.