När bilden togs var det nyårsafton och Cecilia "Sissi" Vesterholm fyllde 31 år. Det hon inte visste då var att hon nio år senare skulle ha begravt en dotter, fått ett chockartat cancerbesked och tvingats kämpa för att kunna ge mat till sina fem barn.
Första gången döden snusar Cecilia i nacken är hon 10 år. Läkarna upptäcker en tumör mellan lillhjärnan och storhjärnan. Den sitter på ett väldigt besvärligt ställe och kan inte opereras bort.
– Det var jättetufft för hela familjen. Vi visste inte om tumören var elakartad.
Till all lycka visar den sig vara godartad.
– Annars skulle jag inte ha funnits i dag, säger Cecilia.
Läkarna opererar in en shunt - en riskfylld operation - men Cecilia klarar sig.
Nästa gång döden smyger sig på, den här gången på riktigt, är Cecilia gravid med sitt femte barn. I stället för ett dop tvingas Cecilia och hennes man ordna en begravning.
Det är en tung period som följer. Sorgen gör att Cecilia inte orkar återvända till jobbet som frisör. Hon tror ändå att det här är den sista sorgen. Nu är det slut med tragedier. Familjen har lidit tillräckligt.
Men det tar inte slut där. Ett år senare, i maj 2016, föds yngsta sonen Thomas. Redan under graviditeten fick Cecilia utslag på ena bröstvårtan. Hon bad en läkare titta på det, men fick höra att det inte var något att oroa sig för.
"Det är helt fantastiskt att det finns så många människor som hjälper i en kris."
Cecilia Vesterholm
Men när Thomas föds och Cecilia börjar amma honom får hon mjölkstockningar - ofta.
– På fyra månader fick jag 12 mjölkstockningar. Dessutom kom det blod. Jag for till amningspolikliniken och krävde ett ultraljud.
Läkarna tar några provbitar och upptäcker metastaser i lymfkörtlarna under armen. Fyra veckor senare, den 23 november, ringer telefonen när Cecilia sitter hemma i soffan. Det är läkaren som meddelar att hon har bröstcancer.
Den dagen söker Cecilia stöd av en präst.
– Jag var i en sådan chock att jag behövde andligt stöd. Hela familjen är troende. Det hjälpte oss att klara av den dagen.
Den cancerform som Cecilia har heter HER2-positiv. Det är en aggressiv form av bröstcancer som är extremt ovanlig. Den drabbar bara cirka tio procent av alla som får bröstcancer. Det ovanliga i Cecilias fall är också att cancertumören är helt osynlig.
Den känns inte fysiskt och den syns inte på vare sig mammografi, ultraljud eller magnetundersökning. Det var bara tur i oturen att Cecilia sökte hjälp och att läkarna råkade få med sig rätt provbitar från hennes bröst.
– Den hade säkert aldrig upptäckts annars.
Cecilia får nu cytostatikabehandlingar för att tumören ska krympa inför operationen. Den blir av senast i juli. Bägge brösten kommer att opereras bort eftersom cancern också kan finnas i det vänstra bröstet. Sedan väntar ytterligare cytostatikabehandlingar och strålningar.
– Just nu är jag bara i början av min sjukhushistoria.
Cecilia äter massor av mediciner varje dag för att klara av att stå på benen. Som cancersjuk är man trött, men som cancersjuk med fem barn är man om möjligt ännu tröttare. Samtidigt är det just barnen som får henne att orka stiga upp ur sängen varje morgon.
– Jag vilar mindre än andra cancerpatienter, för jag har inte tid. Men det är barnen som får mig att hållas på benen. Jag lever för dem.
Barnen vet om att mamma är sjuk. Cecilia och Kaj berättade det för dem samma dag som beskedet kom. De har även berättat för de äldsta barnen vad som kan hända om det skulle gå så illa att Cecilia inte klarar sig.
– De behövde få höra sanningen. Vi berättade att allt kommer att bli bra vad som än händer med mamma. Då blev de lugna.
Det är inte bara cancertumören som Cecilia kämpar mot. Just nu går en stor del av dagarna åt att fundera på hur familjen ska klara av den ekonomiska situation som de har hamnat i. När Cecilia fick sin diagnos var hon mammaledig med Thomas. Före det var hon vårdledig med sonen Mathias.
Det straffar sig nu. Hon får bara minimiersättning från Folkpensionsanstalten under sjukledigheten.
– Det finns inte en människa som kan leva på det, allra minst en familj på sju personer.
Maken Kaj har tagit vårdledigt för att kunna ta hand om Cecilia och barnen. Inkomsterna är därför rekordsmå. Det är också det som har varit det allra värsta efter att chocken över cancerdiagnosen har lagt sig.
– Det känns som en käftsmäll från myndigheterna. Jag har jobbat i femton år, men när det händer en katastrof finns det inget skyddsnät. Det är enbart tack vare alla underbara människor runt omkring som vi klarar oss.
Privatpersoner har skänkt allt från barnkläder till pengar och familjen får mycket hjälp med barnen från bland annat Vasa stads hemhjälp.
– Det är helt fantastiskt att det finns så många människor som hjälper i en kris.
Hur prognosen ser ut vet ingen. I tisdags genomgick Cecilia en PET-CT-röntgen i Tammerfors och på onsdag får hon veta hur stor tumören är och var den finns.
– Det är klart att jag oroar mig. Jag vet inte hur stor den är, så den värsta skräcken är ju att den ska vara så stor att den inte går att operera.
Men Cecilia planerar ändå för framtiden. Hon kommer inte att återvända till jobbet som frisör. Dels är hon allergisk mot kemikalierna och dels har onkologen sagt att risken finns att hon fått cancern just därifrån.
Så vad hon ska göra när hon blir stor är helt öppet, säger hon.
– Min största dröm är att allt det här ska vara över om ett år. Hoppet och tron finns. Jag kämpar för min familj.
Cecilia Vesterholm
- 40 år. Hette Cecilia Rådmans före hon gifte sig.
- Gift med Kaj. Har barnen Mikaela, 7 år, Elias, 6 år, Simon, snart 5 år, Mathias, 3 och ett halvt år och Thomas, 1 år.
- Kommer från Esse, men har bott i Vasa i 20 år. Bor i ett hus i Gerby.
- Var egenföretagare i 15 år och hade en egen frisörsalong.
- Cecilias systrar har startat en sida på Facebook, Sissis kamp. Där kan man stöda Cecilia i kampen mot cancern.
- Den 20 maj klockan 12-15 ordnas ett välgörenhetsevenemang för Cecilia och hennes familj på Settlement Vestis i Gerby.
Vill man hjälpa Sissi och hennes familj finns ett kontonummer: FI6455480920019260 BIC-kod OKOYFIHH. Skriv “Sissis kamp” som mottagare.