Allt färre vålds- och sexualbrott reds ut

Polisen lyckas allt mer sällan reda ut vålds- och sexualbrott. I båda brottskategorierna har utredningsprocenten sjunkit med tio procentenheter under de fem senaste åren, visar polisens statistik. I fjol lyckades polisen endast reda ut 67 procent av de anmälda våldsbrotten och 62 procent av sexualbrotten.

Heikki Lausmaa som är polisöverinspektör på Polisstyrelsen beskriver ändringen som betydande.

– Generellt sett har utredningsgraden minskat en aning under årens lopp och utredningstiderna har ökat, men en minskning på tio procentenheter är märkbar.

Han säger att en närmare analys skulle förutsätta ett längre tidsperspektiv, men en orsak är utan tvekan att resurserna minskat i brottsbekämpningen.

Polisen klassar ett brott som utrett när förundersökningen är slutförd och fallet går vidare till åtalsprövning. Ett fall som polisen klassar som utrett leder alltså inte nödvändigtvis till vare sig åtal eller straff. Så andelen utredda brott ger inte ett direkt svar på kvaliteten i polisarbetet.

Främst lindriga brott som inte klarnar

Martti Lehti som är forskare vid Institutet för kriminologi och rättspolitik vid Helsingfors universitet säger att utredningsprocenten inte minskat då det handlar om brott mot liv.

– Åtminstone sedan 2002, då vi inledde vår uppföljning, har cirka 1,5 procent av de här brotten blivit outredda. Och också en del av dem klarnar senare.

Ökningen av outredda brott gäller alltså främst lindrigare brott.

Lehtis analys är att polisens kompetens snarare ökat än minskat. Brotten har inte blivit svårare att utreda, utan polisens förutsättningar har tvärtom förbättrats i och med olika tekniska framsteg som exempelvis övervakningskamerorna.

Precis som Lausmaa tror Lehti att pengarna är den främsta förklaringen till att många brott inte utreds.

– Mest har man skurit av polisen på fältet, minst i administrationen. Det leder säkert till att man inte kan fästa uppmärksamhet vid fall som upplevs som mindre viktiga.

Han oroar sig över konsekvenserna av att så många brott inte utreds. Att andelen utredda brott hålls på en hög nivå har enligt honom en större förebyggande effekt än exempelvis längden på straffen.

– Överraskande nog verkar det också i fråga om impulsiva brott spela en roll att de utreds och att de resulterar i åtminstone någon form av straff.

I fråga om ekonomiska brott har utredningsprocenten däremot inte minskat, sannolikt på grund av att regeringen beviljat mer anslag till utredningen av de här brotten.