Men en match, kvartsfinalsegern över USA, ändrade på allt.
– Då vi jobbar tillsammans och för varandra bär det långt och allt är möjligt, säger lagkapten Lasse Kukkonen.
Lejonen stod för en utmärkt insats mot USA. Det var första gången Finland spelade bra i 60 minuter under turneringen. Försvaret höll tätt och anfallen hade bra rytm.
Också målvaktsspelet återgick till vinnande Lejonstil. Harri Säteri höll nollan och är nu given förstamålvakt. Det ger lugn åt resten av laget då man inte behöver sitta och gissa vem som vaktar buren.
– ”Hapa” är ett fantastiskt lås i botten av vårt försvar, berömmer Kukkonen.
Anfallaren Oskar Osala osar av självförtroende inför semifinalen.
– Omklädningsrummet är fullt av vinnarskallar. Alla i laget har vunnit något, och vinnare vinner mera, säger Osala.
Efter en misslyckad början på turneringen verkar segern över USA ha frigjort mycket energi i laget.
– Själv har jag bara spelat på utan press. Men vissa kanske har känt press och kanske kan spela mer avslappnat nu, säger Osala.
Förbundskapten Lauri Marjamäki var åtminstone avslappnad då han mötte medierna i Köln dagen före semifinalen mot grannlandet.
Marjamäki säger att Sverige ur rent taktisk synvinkel är en annorlunda motståndare än USA. Han betonar ändå att det inte lönar sig att göra alltför stora ändringar.
– Sverige har ett annorlunda anfallsspel än USA, det utgår mycket från backarna som ger rytmen. Det måste vi kunna svara på taktiskt sett, säger Marjamäki.
– Man måste givetvis ta i beaktande vilken spelstil motståndaren har, men det lönar sig inte att blanda om i de egna leden alltför mycket.
Tre Kronor är enligt Marjamäki ett högklassigt lag.
– Jag tror de just nu har en enda spelare i laguppställningen som inte spelar i NHL. Spelar vi bara okej räcker det inte till seger.
På fredagen hade Lejonen en frivillig träning. Enligt Marjamäki är det viktigt att laget tar det lugnt under mellandagarna.
– Alla gör vad de vill. Vi är proffs, vi behöver inte bära omkring på någon. Det var ett av kriterierna då laget togs ut, vi ska inte behöva vara förmyndare för någon.