– Man har en helt annat etisk tradition, säger Lennart Weibull, professor emeritus i massmedieforskning.

Efter terrordådet på Drottninggatan den 7 april dröjde det flera dagar innan svenska nyhetsredaktioner publicerade namn och bild på dödsoffren. Det kan jämföras mot hur brittisk press samma kväll som dådet i Manchester skett publicerade intervjuer med anhöriga samt namn och bild på döda – även barn.

– De har en etisk tradition som är mycket mer personinriktad och det har man haft sedan mycket lång tid tillbaka, säger Lennart Weibull.

Tabloider sätter agendan

Storbritannien har också "en annan presstruktur där de stora tabloiderna har satt agendan", enligt Weibull. Namn- och bildpubliceringarna efter Manchesterdådet ligger därför i linje med hur redaktionerna brukar göra, även om bildpubliceringen på en dödad åttaåring kanske ligger något på gränsen även för Storbritannien, anser Weibull.

– I Sverige har man blivit mer försiktig med offer och lite mera öppen för att gärningsmän visas på bild, säger han.

Försiktigheten när det gäller offer har sin förklaring.

– Vi har gjort rätt mycket studier på detta och många människor uppfattar en publicering som ännu en kränkning, att man inte visar någon respekt för människan, säger Weibull.

Saknar försiktighet

Generellt utmärker sig länder som exempelvis Sverige, Norge, Finland och Tyskland genom sina pressetiska regler.

– De flesta andra länder har inte den typen av försiktighet, säger Weibull.

När det gäller svenska publiceringar av namn och bild på offer och misstänkta avgörs de från fall till fall av den enskilda redaktionen. Det innebär att det är upp till varje redaktion att ta ställning till om man anser att det finns ett "uppenbart allmänintresse" som rättfärdigar sådana publiceringar.