Många var synbart rörda när president Mauno Koivisto jordfästes i Helsingfors domkyrka på torsdagen. Enligt Helsingforspolisen förlöpte begravningsdagen utan störningar.

– Det finns inga tråkigheter att rapportera, förutom att själva tilldragelsen naturligtvis var sorglig, säger kommissarie Heikki Kallio.

Biskop emeritus Eero Huovinen lyfte fram president Koivistos händer som det centrala temat i sitt tal under jordfästningen. Han beskrev presidentens händer som sådana vars djupa avtryck blir kvar i Finlands historia och kallade dem också för fredens händer. Huovinen uppmärksammade det långa äktenskapet med Tellervo Koivisto och dottern Assi Koivistos stora betydelse genom årtionden.

Republikens president Sauli Niinistö inledde sitt minnestal med att konstatera att det unika med Koivisto inte var det att han kände folket utan att folket kände honom. Niinistö sade att Mauno Koivisto var närvarande med sina tankar, sina vanor, sina värderingar och sina principer. Koivisto var enligt Niinistö en stor statsman men framför allt en stor person.

Jordfästningen avslutades med "Finlandiahymnen" och "Narvamarschen". Koivistos kistbärare bestod av Försvarsmaktens generaler och amiraler.

Försvarsmaktens kommendör general Jarmo Lindberg, Gränsbevakningsväsendets chef Jaakko Kaukanen och biskop emeritus Eero Huovinen gick i täten i följet som bar kistan.

Sorgetåget gick längs med gatorna i Helsingfors centrum medan kyrkklockorna i Helsingfors klämtade. Tåget stannade vid Statsrådsborgen, Finlands Bank och Presidentens slott. En stor publik på uppskattningsvis mer än 30 000 personer hade samlats vid sorgetågets rutt för att hedra den avlidna presidenten.

Hedersvakt fram till kvällen

President Koivistos kista sänktes ner på Sandudds begravningsplats nära presidenterna Risto Rytis och Urho Kekkonens gravar. Medan kistan sänktes ner av Koivistos tidigare adjutanter spelade Gardets musikkår "Björneborgarnas marsch". Presidentens änka Tellervo Koivisto lade en röd ros i graven.

Tillställningen avslutades med sången "Oi kallis Suomenmaa" som studentkören Ylioppilaskunnan Laulajat sjöng.

Hedersvakter fanns på plats i närheten av president Koivistos grav till klockan tio på torsdagskvällen.

"Otrolig livserfarenhet"

Det var presidentens Koivistos svärson Heikki Allonen som inledde minnesstunden med sina välkomstord. Han sade att både Koivistos kända uttalanden och livsattityd utstrålade presidentens otroliga livserfarenhet.

– Ofta skapades denna erfarenhet i situationer där slutresultatet inte på något sätt var givet eller säkert.

Allonen tackade på de anhörigas vägnar för allt stöd som Koivistos familj fått. Han delade också med sig ett annat exempel på Koivistos bevingade ord.

– Det är trösterikt att veta att billiga grundsmaker är så goda.

"Förverkligade den finländska drömmen"

Statsminister Juha Sipilä (C) sade i sitt tal på minnesstunden i Ständerhuset att det självständiga Finlands historia kristalliseras i Koivistos liv. Sipilä sade att Koivisto förverkligat den finländska drömmen och varit både ett vittne och en skapare i framgångssagan som gjort Finland till ett av de mest framgångsrika länderna i hela världen.

Enligt Sipilä kan Koivistos avtryck fortfarande betraktas i det finländska samhällslivet.

– För mig var Koivisto en unik kombination av ekonomiskt proffs och utrikespolitisk expert, sade Sipilä.

– Koivistos tankar om att det är klokt att lita på att allt kommer att gå väl i livet ger oss framtidstro och mod att utnyttja de möjligheter som förändringarna för med sig.

Eftertanke och intellektuell nyfikenhet

Endast inbjudna gäster fick delta på minnesstunden på Ständerhuset. Under tillställningen uppträdde bland annat KFUM i Åbos manskör. Före detta statsminister Paavo Lipponen (SDP) höll också ett minnestal. Precis som Sipilä framhävde Lipponen den betydande rollen som Koivisto hade som utformare av det finländska samhället.

Lipponen sade att eftertanke och en intellektuell nyfikenhet var karakteristiskt för Koivisto alltsedan ungdomen.

– I Koivisto förenades en aristokratisk värdighet, en avslappnad framtoning, ibland också en skälmsk humor.

Lipponen tog också upp Koivistos förhållande till svenskan.

– Mauno Koivisto tyckte om det svenska språket, och han kände varmt för det finlandssvenska samfundet. Hans relationer till Sveriges ledare var goda, i många fall även mycket varma, sade Lipponen i talet.