När gosskören Cantores Minores sjöng "Finlandiahymnen" var inget öga i kyrkan längre torrt. Också biskop emeritus Eero Huovinen, som jordfäste presidenten, grät under "Finlandiahymnen".

Men det var inte bara tårar under statsbegravningen, som gick på både finska och svenska. Mauno Koivisto gillade humor, så det var naturligt att man delade roliga minnen av honom.

Den berörande och värdiga jordfästningen liknade Koivisto själv. Koivisto aktade han sig för överord och onödiga betoningar, sade Huovinen i kyrkan.

– Om inte vanliga ord räckte till blev det inte bättre med överflödiga accentueringar, tänkte Koivisto enligt Huovinen.

Biskopen berättade om hur Koivisto sällan talade om sin egen tro och även då knapphändigt, men att han sjöng psalmer tillsammans med adjutanten i baksätet på bilen.

Huovinen uppmärksammade också presidentens långa äktenskap med Tellervo Koivisto och dottern Assi Koivistos stora betydelse genom årtiondena.

Att republikens president Sauli Niinistö var berörd märktes redan när han och hans fru Jenni Haukio anlände till domkyrkan.

Niinistö inledde sitt minnestal med att konstatera att det unika med Koivisto inte var det att han kände folket utan att folket kände honom. Koivisto var enligt Niinistö en stor statsman men framför allt en stor människa.

Nästan 70 år tillsammans

Mest gripande i kyrkan var när Tellervo Koivisto, som blivit änka efter nästan 70 år tillsammans, gick för att lägga ner sin blomsteruppsättning på kistan med en adjutant vid sin sida.

I båda talen i kyrkan nämndes parets djupa kärlek.

– Det finns stormän och storkvinnor. Tillsammans är de otroligt stora. Det finns inget som skiljer dem åt, sade Niinistö.

Cirka tusen personer var med på jordfästningen inne i kyrkan. Trots det var tystnaden fullständig och sorgen påtaglig när "Narvamarschen" började ljuda och generalerna bar kistan längs altargången ut i solskenet.

Utanför kyrkan spreds doften av blomsterkransarna långa vägar med vinden. När sorgetåget gav sig iväg stod Tellervo Koivisto kvar en stund och tittade efter sin man med sin dotter Assi Koivisto-Allonen och svärson Heikki Allonen som stöd.

Sorgetåget gick längs med gatorna i Helsingfors centrum medan kyrkklockorna klämtade. Tåget stannade till vid Statsrådsborgen, Finlands Bank och Presidentens slott, där en hedersvakt med representanter för armén, marinen och flygvapnet utförde sina hedersbetygelser en sista gång för sin tidigare överbefälhavare.

En publik på uppskattningsvis mer än 30 000 personer hade samlats vid sorgetågets rutt för att hedra den avlidna presidenten.

Ros i graven

President Koivistos kista sänktes ner på Sandudds begravningsplats nära presidenterna Risto Rytis och Urho Kekkonens gravar. Medan kistan sänktes ner av Koivistos tidigare adjutanter spelade Gardets musikkår "Björneborgarnas marsch". Tellervo Koivisto kastade en röd ros ner i graven.

Tillställningen avslutades med sången "Oi kallis Suomenmaa" som studentkören Ylioppilaskunnan Laulajat sjöng.

"Otrolig livserfarenhet"

I talen på minnesstunden i Ständerhuset efter gravsättningen var stämningen ljus och tacksam – och leende.

President Koivistos svärson Heikki Allonen inledde minnesstunden med sina välkomstord. Han sade att både Koivistos kända uttalanden och livsattityd utstrålade presidentens otroliga livserfarenhet.

Allonen tackade på de anhörigas vägnar för allt stöd som Koivistos familj fått. Han delade också med sig ett annat exempel på Koivistos bevingade ord.

– Det är trösterikt att veta att billiga grundsmaker är så goda.

Många berömde speciellt tidigare statsministern Paavo Lipponens (SDP) tal på minnesstunden, där han delade med sig egna minnen av Koivisto.

Lipponen själv sade efteråt att han ville få med berättelser och humor, något som just Koivisto hade gott om.

Lipponen sade att dagen hade varit krävande också för honom själv eftersom han har stått Koivisto nära.

– Jag beundrar Tellervo Koivisto, hur hon orkade med den här dagen. En lång dag, verkligt lång, och säkert längre för henne än för oss andra, sade Lipponen.

"Kände varmt för finlandssvenskarna"

I själva talet sade Lipponen bland annat att eftertanke och en intellektuell nyfikenhet var karakteristiskt för Koivisto alltsedan ungdomen.

– I Koivisto förenades en aristokratisk värdighet, en avslappnad framtoning, ibland också en skälmsk humor.

Lipponen tog även upp Koivistos förhållande till svenskan.

– Mauno Koivisto tyckte om det svenska språket, och han kände varmt för det finlandssvenska samfundet. Hans relationer till Sveriges ledare var goda, i många fall även mycket varma, sade Lipponen i talet.

Han drog sig till minnes statsministrarna Mauno Koivistos och Thorbjörn Fälldins fiskeresa 1980 i de svenska fjällen.

– Statsministrarnas vänskap stördes inte av att det var Fälldin som fångade all fisk.

"Förverkligade den finländska drömmen"

Statsminister Juha Sipilä (C) sade i sitt tal på minnesstunden att det självständiga Finlands historia kristalliseras i Koivistos liv. Sipilä sade att Koivisto förverkligat den finländska drömmen och varit både ett vittne och en skapare i framgångssagan som gjort Finland till ett av de mest framgångsrika länderna i hela världen.

Enligt Sipilä kan Koivistos avtryck fortfarande betraktas i det finländska samhällslivet.