Ämneslärare och klasslärare oeniga om kompetens i svenska

Den frågan delar svensklärarna och klasslärarna sedan den korta lärokursen i svenska (B1) tidigarelades till årskurs sex från och med i höstas.

– Det är av största vikt att man kan språket man undervisar i och kan prata om ditt och datt på det språket. En kompetent ämneslärare kan undervisa om kulturen och seder och på det sättet göra undervisningen levande, säger Sanna Karppanen, ordförande för Språklärarförbundet i Finland.

Men Marko Jokinen, ordförande för Finlands klasslärare, säger att det inte är nödvändigt för klasslärare att vara bra på svenska. Klasslärare kan undervisa i vad som helst.

– Det är kärnan i klasslärarnas profession, säger Jokinen.

Även Jesper Lempiäinen som leder Finlands lärarstuderandes förbund är inne på samma linje.

– Också samhällslära är nytt i lågstadieskolan. Varför talar ingen om det? undrar Lempiäinen.

Många klasslärare undervisar

Tvisten framkom när Nationella centret för utbildningsutvärdering gjorde en utvärdering av de utbildningar som ger behörighet att undervisa i svenska. För rapporten gjordes också en telefonenkät bland 39 utbildningsanordnare av vilka tre inte är kommuner. Sjätteklassarna undervisas i svenska av både ämneslärare och klasslärare i 62 procent av kommunerna som ingick i urvalet. I 30 procent av kommunerna ges undervisningen av lärare med kompetens av att undervisa i svenska. I tre kommuner är det enbart klasslärare som undervisar i svenska.


För rapporten gjordes också enkäter bland studerande. 206 blivande klasslärare och 37 blivande ämneslärare i svenska svarade. Av de blivande klasslärarna ansåg 64 procent att de har på sin höjd nöjaktiga kunskaper i svenska och att den svenskundervisning som de får i sin utbildning inte räcker för att förkovra svenskkunskaperna. Ändå ansåg 58 procent att de klarar av att undervisa i svenska eftersom det bara är grunderna som undervisas.

– Att undervisa svenska i de lägre klasserna förutsätter god språkkunskap, säger Paula Rossi, professor i nordisk filologi vid Uleåborgs universitet.

Det är hon som har lett utvärderingsgruppen.

Ämneslärarstuderanden sade för sin del att de inte fått undervisning och praktik i att undervisa i lågstadiet.

Risk för försämring

Svensklärarna befarar att svenskkunskaperna försämras ytterliga av tidigareläggningen. Det är inte bara för att sjätteklassarna undervisas av klasslärare, utan också för att svenskundervisningen i årskurserna 7–9 tunnas ut om inte kommunen beslutar att på extra timmar i svenska.

I största delen av kommunerna undervisas minimimängden B-svenska, två veckotimmar i årskurs sex och fyra veckotimmar i högstadieskolan. Det innebär att man i högstadiet har bara en timme svenska i veckan i två år, vanligtvis i sjuan och nian. Men i vissa kommuner har man valt att ha två timmar svenska i två år i högstadiet och ingen svenska alls i årskurs nio.

I några kommuner har man däremot valt att ge sex veckotimmar svenska i högstadiet så att det blir två timmar i veckan varje år.

"Nödvändigt behärska språket"

Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (Saml) säger att rapporten visar på "utmaningarna" i klasslärarnas svenskkunskaper, men påpekar att praxisen i svenskundervisningen i årskurs 6 bara håller på att ta form.

– För inlärningen är det nödvändigt att läraren behärskar det språk hen undervisar i, säger Grahn-Laasonen, som är på tjänsteresa i Sydafrika, till FNB per e-post.

Hon konstaterar att det är kommunerna som beslutar om språkundervisningen och säger att många kommuner beslutat att öka svenskundervisningen i högstadiet.

– Det är en bra trend. Samtidigt måste vi trygga en miniminivå som garanterar alla en möjlighet till en pedagogiskt kvalitativ språkinlärning, säger Grahn-Laasonen.