I sommar turnerar han land och rike runt, bland annat får han chansen att ställa sig på samma estrad som Guns N' Roses i Tavastehus den 1 juli.

Under turnén firar Monroe sin 30-åriga solokarriär och han är lika entusiastisk som alltid.

– Vi har toppmusiker i bandet med en fantastisk kemi, det är sällsynt. Jag gillar att uppträda, vad annat skulle jag göra? Jag är född till att uppträda och kommer att göra det här så länge som jag bara kan.

Inför sommarturnén ger Monroe ut en ny samlingsskiva, och dessutom görs en dokumentärfilm som presenterar Monroes karriär från Hanoi Rocks fram till i dag.

Sörjer vännen, inte karriären

Monroe, eller Matti Fagerholm som han egentligen heter, slog igenom som solist i Hanoi Rocks och bandet var väldigt nära ett internationellt genombrott. Men drömmarna slogs i spillror 1984 när trummisen Razzle (Nicholas Dingley) dog i en bilolycka. Förlusten av en vän var ett betydligt värre bakslag än förlusten av en möjlig karriär som världsstjärna.

– Vi hade dålig tur, det var en tragisk olycka och jag förlorade en kär vän. Bandet var mitt liv och jag förlorade det.

Bandets saga fortsatte i början av 2000-talet då Monroe och Andy McCoy (Antti Hulkko) återförenades. Men 2009 var det definitivt slut, enligt Monroe helt enkelt på grund av att det inte var skoj längre.

Att göra musik spontant och med passion har alltid varit viktigare för Monroe än att jaga framgång med vilka medel som helst. Monroe säger att hans andra soloplatta, Not Fakin' It, kunde ha sålt miljoner om han inte råkat i en konflikt med sitt skivbolag. Bolaget ville marknadsföra skivan med att Monroe var "hjärnan bakom Hanoi Rocks". Det godkände inte Monroe och konflikten ledde till att bolaget vägrade marknadsföra skivan.

– De dödade skivan, de lät den dö ut. I det skedet tänkte jag att jag får nöja mig med att vara mindre känd. Inte stör det mig så länge jag har en respektabel karriär.

För kommersiellt

Musikbranschen har genomgått stora ändringar under Monroes karriär. Det som irriterar honom är att många artister i dag varken kan spela eller sjunga och bristerna fixas med hjälp av datorn. Mest av allt stör han sig ändå på att musiken blivit så kommersiell och samtidigt tråkig.

– Businessen har fått så stor makt över musiken att det påverkar kvaliteten. Det har lett till mindre kreativitet och mångfald. Många gör samma som alla andra eftersom de tror att det säljer.