Britterna väljer parlament i dag, sedan Toryledaren Theresa May överraskande utlyste nyval i april. Beskedet kom i ett läge då de konservativa hade starkt stöd i opinionsmätningarna. Bara dagen innan May meddelade om nyval kom en undersökning som visade att hälften av britterna ansåg att just hon var bäst lämpad att leda Storbritannien, medan bara 14 procent ansåg att Labour-ledaren Jeremy Corbyn skulle göra ett bättre jobb.

Med valet vill premiärministern – som inte tillsatts genom val, utan som tillträdde efter brexitomröstningen då David Cameron avgick – stabilisera det politiska läget i Storbritannien. Aftonbladet skrev då att May sagt att "försöker oppositionen motarbeta den brittiska regeringens förhandlingar med EU om ett utträde".

Enligt ritningarna skulle dagens val ge de konservativa en betryggande majoritet i parlamentet. I valet 2015 fick man bara 51 procent av platserna.


Strax efter tillkännagivandet såg May ut att vara hasardspelaren med vinnande kort. Opinionsundersökningarna pekade på en paradseger för Tories.

Men sedan hände något och ledningen började krympa. Labourledaren James Corbyn började sakta men säkert knappa in försprånget och flåsar nu May i nacken.

Alla undersökningar hittills tyder ändå på att han inte hinner gå om före målgång, Mays försprång verkar ointagligt.

Men flera kommentatorer slår fast att en knapp seger för May i själva verket är ett nederlag.

Om man går ut i val för att öka sin majoritet och i stället backar har man förlorat.


Enkäter är ändå bara enkäter medan val är val och folkomröstningar folkomröstningar.

Det fick vi se både i brexitomröstningen och i det amerikanska presidentvalet. Speciellt vanskligt är det att förutspå valutgången i länder med valsystem som i USA eller Storbritannien där segraren i en valkrets får alla röster.

Men också det givet har May och de Konservativa klart tappat mark.

Partiet som gärna förespråkar hårdare tag mot terrorism har gått tillbaka också efter bombdådet i Manchester.

Detta har ett uppenbart samband med att May har trovärdighetsproblem som terroristbekämpare. Hon var inrikesminister innan hon tog över efter David Cameron med ansvar för säkerhetsfrågor.

Kritikerna anser att hon kunnat göra mera i den rollen.


Tidningen The Guardian skriver också (5 juni) om kraftiga nedskärningar inom polisväsendet i England och Wales under Theresa Mays tid som inrikes- och premiärminister.

När det kommer till den utrikespolitiska dimensionen har både Corbyn och May en del att förklara – Corbyn varför han när det begav sig inte fördömde IRA:s terrordåd, May för de nära brittiska relationerna till Saudiarabien som anses vara stark stödjare av islamistisk extremism.

Varken hennes agerande som inrikesminister eller diskussionen om Saudikontakterna ökar trovärdigheten för hennes tal om tuffare tag mot terrorismen.


Regeringen Mays främsta projekt är ändå det brittiska utträdet ur EU. Det var för att genomföra det med kraft hon ville stärka sin och Tories position med nyvalet. Nu riskerar hon ha bundit ris för egen rygg i stället. Hon ville framstå som det enda och självklara alternativet som brexitförhandlare. En smal majoritet i dagens val skulle i stället försvaga hennes position.

Det är ändå svårt att tro att valet skulle leda till att britterna skulle återta beslutet om att lämna unionen, de konservativa är inte de enda brexitförespråkarna och resultatet i folkomröstningen anses fortfarande bindande.

Helsingin Sanomat skriver (5 juni) att väljarnas intresse för brexit är begränsat och att traditionella Labourteman som utbildning och vård börjat samla allt mera understöd. May ska ha haft svårt att hänga med.

Mycket står på spel i dagens val och utgången är mer oviss än May någonsin kunde ana då hon utlyste nyval.