De sanna Sannfinländarna fick som ville. Från att ha varit någon form av allmänparti kommer Sannfinländarna nu att bli ett ensaksparti, ett renodlat populistparti.Genom valet av Jussi Halla-aho till ny ordförande för partiet, har den finländska politiska arenan fått en kompromisslös aktör som fyller alla populismens kriterier.

Halla-aho samlade över hälften av rösterna redan i den första omgången. Ett parti som av tradition haft starka ledare valde åter en stark och karismatisk person. Trots att Halla-aho inte är någon estradör, utan mera kör med en väldigt avskalad koreografi och en lågmäld men väldigt stark och logisk argumentation, framstår han som trovärdig.

I den konkurrensen visade sig partiledningens favorit, Sampo Terho, vara ett alltför svagt och färglöst alternativ.

I Jussi Halla-aho får Sannfinländarna en analytisk, intelligent och knivskarp politiker som konsekvent bygger upp problemen i samhället utgående från det som han anser hotar ekonomin och samhällsfreden i Finland. Och det är i första hand invandringen.

Han ser framför sig en befolkningsexplosion i Afrika, varifrån hundratals miljoner människor kommer att söka sig till Europa för att få en bättre framtid. Halla-aho sticker inte under stol med sina åsikter. Han anser att Finlands asylpolitik är en av givmildaste i Europa efter att andra länder stramat åt sina villkor. Detta stämmer dock inte till alla delar. De som fått avslag på sin asylansökan ska enligt Halla-aho interneras, och de som sökt asyl ska bo i baracker. Tornedalen borde få tillfällig gränsbevakning. Dessutom borde grunderna för varje beslut om uppehållstillstånd som beviljats de senaste 20 åren och som baserar sig på internationellt skydd, gås igenom på nytt.

Han vill också ytterligare strama åt villkoren för familjeåterförening. Enligt regeringsprogrammet uppdateras villkoren för familjeåterförening i enlighet med EU-direktiven. Enligt Halla-aho betyder detta att man bör strama åt villkoren så mycket som EU-direktiven medger. Dessutom har Halla-aho uttryckt sitt missnöje över att Finland, som enda nordiskt land, under fjolåret tog emot fler asylsökande än 2014.

Han är också missnöjd med regeringens urvattnade lösning av språkförsöket. Halla-aho anser också att det inte motsvarar realiteterna att Finland officiellt är ett tvåspråkigt land. Vi kan därför vänta oss en betydligt fränare språkpolitisk debatt också vad den språkliga servicen beträffar.

Halla-aho vill också genomföra en ordentlig genomblåsning av partiet. Han är också kritisk till att partiet letts som ett personcentrerat litet parti, vilket innebär att partiets programarbete är outvecklat, samarbetet mellan partiorganen svagt och att initiativförmågan kvävts. Orsaken till allt detta heter Timo Soini, som i kraft av sin starka personlighet styrt och ställt, och därför kan ingenting ändras till det bättre så länge Soini hänger med i rullorna.

Halla-aho kommer därför att se över partiets ministerportföljer, vilket innebär att Timo Soini torde försvinna från utrikesministerposten. Men Halla-aho behöver också stöd av riksdagsgruppen, och där har han inte majoriteten bakom sig. Det betyder att det kan bli problem.

Trots att Jussi Halla-aho vidhåller att han inte krävt att regeringsprogrammet skrivs om, verkar vi en regeringskris bakom hörnet. Spricker partiet kan Soinis gäng bilda en egen gruppering och kvarstå i regeringen.

Men än så länge är frågorna många - svaren få.

Sannfinländarnas partikongress visade genom ordförandevalet sitt missnöje med Timo Soini och hans hov, och det sätt som de skött partiet.

Det blev helt enkelt en palatsrevolution. Ett förnedrande nederlag för Timo Soini och hans arv.

I ett slag blev partiet ett ensaksparti enligt europeisk modell, som enligt EVA:s undersökning kan samla upp till en fjärdedel av finländarna bakom sig. Vi talar också om en generationsväxling. De gamla landsbygdspartisterna försvinner ur partiets styrande organ och ersätts med en ny och yngre generation.

Genom valet av Jussi Halla-aho börjar en helt ny tidsepok i det Sannfinländska partiets historia. Vi står också inför en ny tidsepok inom den finländska politiken.