Koordinerat twittrade de två partiledarna Sipilä och Orpo ut följande budskap: ”Diskussioner har förts. Vårt gemensamma förslag till Centerns och Samlingspartiets riksdagsgrupper: Det finns inte förutsättningar att samarbeta med Sannfinländarna under ledning av Halla-aho.”
Som Orpo sade på den direktsända presskonferensen från Villa Bjälbo: "Det var ett sannfinländskt parti som anlände till Jyväskylä i helgen, och ett helt annat som lämnade Jyväskylä en dag senare."
Och nu är krisen total.
Det är på många sätt exceptionellt att ett personval inom ett av regeringspartierna kan få till stånd en regeringskris som till och med kan sluta i nyval.
Samtidigt är det en klok läxa: Bildar du regering med ett högerpopulistiskt parti får du också stå ditt kast när populismens åsiktsvindar skiftar. Sipilä hade haft alla möjligheter att bilda en regering utan Sannfinländarna, men han var beredd att offra åtminstone hörnen på många grundläggande värderingar, för att driva en politik som sannolikt hade krävt fler kompromisser i sällskap med socialdemokrater, kristdemokrater, gröna eller SFP:are.
"Samtidigt är det en klok läxa: Bildar du regering med ett högerpopulistiskt parti får du också stå ditt kast när populismens åsiktsvindar skiftar."
Med samsyn i många frågor, och utan en socialpolitisk eller språkpolitisk vakthund, körde Sipiläs regering både igenom tuffa beslut och över medborgare så till den milda grad att hans regering är den första i modern tid där värnandet om den nordiska välfärdsstaten inte ingår i partiprogrammet.
Priset: en regeringskris — med ett eventuellt nyval som grädden på moset.
Kritiken mot Sipilä kring just detta ska inte vara nådig. Han själv har grävt gropen som hotar att sluka hela regeringen. Men. Sipilä är också värd beröm för att han i en svår sits, tillsammans med Orpo, avslutade det som Halla-aho inför öppen ridå satt i rullning — ett populistiskt frieri till högerextrema åsikter.
Det är uppiggande att veta att högerextremismen inte mäktar hålla landets statsråd som pantfångar. Hellre väljer statsministern att upplösa regeringen, än äta middag vid samma bord som Halla-aho.
Tack för det.
"Det är uppiggande att veta att högerextremismen inte mäktar hålla landets statsråd som pantfångar. Hellre väljer statsministern att upplösa regeringen, än äta middag vid samma bord som Halla-aho."
Nu väntar nyval ifall Sipilä inte hittar nya regeringspartier att samarbeta med bland de befintliga i riksdagen. Vi vet att Samlingspartiet och även De gröna skulle ligga bra till om finländarna går till nytt riksdagsval.
En regering där Socialdemokraterna kommer in i stället för Sannfinländarna är osannolik — för många grundläggande åsikter går isär. Hittills har det mest spekulerats om att SFP och KD kunde ersätta Sannfinländarna i regeringen, men regeringsmajoriteten skulle vara 101 ledamöter mot 99 för oppositionen.
– En majoritet med 101 ledamöter i riksdagen är väldigt knappt. Vi måste noga analysera riskerna, håller en sådan konstellation hela vägen?, säger KD:s Peter Östman (VBL 12.6).
Jussi Halla-aho anlände alltså till Villa Bjälbo klockan 10 med ohållbara krav, som tummar på majoriteten av den finländska befolkningens människovärderingar — krav som han sannolikt visste att varken Sipilä eller Orpo kunde godta.
Ett av kraven var en åtstramning av en redan åtstramad flyktingpolitik. Att Halla-aho ville leda från Bryssel (han är europaparlamentariker) och skicka in sina viceordföranden till regeringsmöten vid behov samt göra byten på ministerposter var också något som varken Sipilä eller Orpo kunde godta.
Det stod klart redan från start att den enda vinnaren denna regniga måndag skulle bli Halla-aho själv — och det ”nya” Sannfinländarna. Nu får han stoltsera framför anhängarna, skruva upp högerpropagandan ytterligare och gå till nästa riksdagsval ur en stark oppositionsposition.
Om Timo Soinis sannfinländare ansetts högerextrema är det inget mot vad som komma skall under Halla-aho. Förutom vaktbytet på partiordförandeposten putsade man rent i hela partiledningen. Laura Huhtasaari och Teuvo Hakkarainen är första respektive andra viceordförande.
Det är en trojka med likadana värderingar i fråga om invandring, EU och Finland — eller det som man så gärna i högerkretsar benämner fosterlandet (som om man ägde det mer och bryr sig lite mer om det än alla som inte är högerextrema). Detta är värderingar som aldrig förr varit så starka och enhetliga i så ledande ställning i ett så stort parti.
Vasapolitikern Maria Tolppanen, som mitt under mandatperioden i riksdagen bytte från Sannfinländarna till SDP, hymlar inte med det hon ser att sker i partiet som en gång var hennes:
– Sannfinländarna är absolut inte samma parti som tidigare. Det är nu ett högerextremt parti där värderingar kring invandring har prioritet nummer ett, säger Tolppanen till VBL (12.6).
Sannolikt är det just detta som var Halla-ahos mål, en välplanerad plan där allt han och partiet nu gör, är en populistisk teaterpjäs med målet att stärka varumärket Halla-aho och partiet Sannfinländarna i invandringskritiska- och högersinnade kretsar.
Det så kallade fosterlandets bästa kommer i andra hand.