Regeringen Sipilä har suttit i 746 dagar och är Finlands 74:e regering. Nu är regeringskrisen avblåst och Nytt alternativ, Sannfinländarnas avhoppare, kommer att fortsätta regera tillsammans med Samlingspartiet och Centern.

25-åriga Soini skrev om populism och politik i sin pro gradu-avhandling, som av många anses vara startskottet till Sannfinländarnas framgångssaga. Avhandlingen grundade sig på Finlands landsbygdsparti, som är Sannfinländarnas föregångare.

– Det är alldeles klart att Soini inspirerades av sin gradu. Han har hunnit ägna många tankar åt eventuella utbrytargrupper, men nu är det han själv som har hamnat i den båten som ska bort, säger Henrik Meinander, professor i historia vid Helsingfors universitet.

Utbrytare hör till maktspelet

Efter andra världskriget har partisplittring i tur och ordning drabbat de fyra stora partierna. Socialdemokratiska partiet försvagades år 1959 när Arbetarnas och småbrukarnas socialdemokratiska förbund grundades. De ledde till en 14 år lång konflikt. Samtidigt fick Finland ett inslag av populism när en utbrytargrupp från det dåvarande agrarförbundet bildade Finlands landsbygdsparti, alltså Sannfinländarnas föregångare.

Understödet för FLP ökade snabbt och blev år 1970 en röstmagnet. På grund av ekonomiskt trångmål spjälkades partiet snart i tu, för att slutligen upplösas i början av 1990-talet.

– Partier distanserar sig från sina rötter som en del av den ständiga maktkampen. Splittringar drabbade också yttervänstern. De tvingade ut kommunisterna, säger Meinander.

Under 60- och 70-talet pågick en utdragen intern konflikt inom Finlands Kommunistiska Parti.

Lite senare genomgick också Samlingspartiet en förändringsprocess. De mest högersinnade bildade det Konstitutionella högerpartiet, som tog inspiration också av SFP. Det här antikommunistiska partiet avslutades år 1991.

Kekkonen splittrade SDP

Kekkonens styre ledde till motstridigheter inom partierna, främst inom Socialdemokraterna.

– Under andra hälften av 1950-talet splittrades SDP på grund av en maktkamp mot Kekkonen, säger Meinander.

Den nya falangen bildade Arbetarnas och småbrukarnas socialdemokratiska förbund (ASSF). Karl-August Fagerholm var socialdemokraternas presidentkandidat 1956, men förlorade knappt till Kekkonen. Socialdemokraterna och Samlingspartiet försökte utmana Kekkonen i följande presidentval med Olavi Honka. År 1968 stödde socialdemokraterna, folkdemokraterna, ASSF och liberalerna centerpartisten Kekkonen som blev omvald.