Finlands anseende som nation skulle inte ha klarat av att ha Sannfinländarna, ett aktivt anti-EU parti, i regeringen. Det skulle också ha försämrat regeringens trovärdighet och handlingsförmåga i en situation då Finlands orientering mot ett fastare samarbete med EU verkar ha tagit fart.Den bedömningen bekräftas genom uttalanden från bland annat president Sauli Niinistö i samband med Gullranda diskussionerna i söndags.

- För bara ett ögonblick sedan förde jag en väldigt positiv diskussion med min gäst, Federica Mogherini, EU:s höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, om hur vi ska utvidga försvarssamarbetet i EU. Då skorrar det väldigt illa om någon säger att Finland ska lämna EU när vi uttryckligen ska utveckla det europeiska samarbetet.

Också tidigare utrikesministern, riksdagsledamoten Erkki Tuomioja (SDP) konstaterade att det inte ska finnas rum för ett extremnationalistiskt parti som Sannfinländarna i Finlands regering.

Enligt Tuomioja är Sannfinländarnas värdegrund och partiledarnas ståndpunkter sådana att partiet inte borde ha något att skaffa i regeringen. Han anser att Finlands ställning i EU och det nordiska samarbetet försvårats om Sannfinländarna fortsatt i regeringen under ledning av Halla-aho.

President Sauli Niinistö har också i övrigt varit ovanligt tydlig i sina kommentarer om Sannfinländarna. Förutom att det verkar ha uppstått ett helt nytt parti ogillade Niinistö tanken att i regeringen ha ett parti där såväl partiledaren Jussi Halla-aho som vice ordföranden Teuvo Hakkarainen vardera är dömda för hets mot folkgrupp.

Presidentens uttalanden visar att han känt oro över den begränsande inverkan på Finlands utrikespolitiska rörelseutrymme ett Halla-aho lett parti kunde ha medfört. Detta har garanterat påverkat den process som ledde till att Sannfinländarna som parti splittrades, eftersom Timo Soini genom detta såg en möjlighet att inom ramen för en ny gruppering kvarstå i regeringen.

President Niinistö har fått kritik för sina uttalanden av exempelvis Paavo Väyrynen, som anser att Niinistö blandat sig i inrikespolitiska ärenden. Det kan tänkas finnas en gråzon, likt ett streck i vattnet, i presidentens agerande. Samtidigt har Niinistö i sin argumentation varit noggrann med att motivera sitt handlande utgående från Finlands möjligheter att föra en trovärdig utrikespolitik.

Samma streck i vattnet kännetecknar skillnaden mellan Sannfinländarna och den nya grupperingen Nytt alternativ (NA). Trots att Simon Elo, ordförande för den nya grupperingens riksdagsgrupp, motiverade gruppens avhopp med att palatsrevolutionen var resultatet av en omsorgsfullt planerad kupp, var han i tisdagskvällens aktualitetsprogram i Yle ändå noggrann med att påpeka att splittringen inte berodde på Halla-aho som person.

Sedan försökte Elo lyfta fram den politiska olikheten mellan grupperingarna genom att något otydligt använda samma utryck som president Niinistö använde på söndagskvällen då han konstaterade att "var och en vara kan vara invandringskritisk, det är en åsikt. Men om man ifrågasätter invandrares människovärde har man passerat en gräns".

Här går tydligen den politiska gränsen mellan Sannf och NA?

Detta var tydligen också tröskelfrågan för Samlingspartiet, eftersom det inte räckte att Sannf skulle ha förbundit sig vid det gamla regeringsprogrammet, partiet borde även ha acceptera de värderingar som gällde då regeringsprogrammet skrevs för två år sedan. Enligt partiordförande Petteri Orpo handlade det om att Sannf också borde ha godkänt de västeuropeiska mänskliga värderingarna på ett generellt plan. Samma gäller Centern.

Genom att ta med sig Nytt alternativ i regeringen, accepterar Saml och C återigen att ha ett nationalistiskt populistparti som tredje hjul.

Skillnaden är den att Timo Soinis gäng inte lika högljutt kör sin invandringskritiska anti-EU linje som Halla-aho. Kanske de borde kalla sig ”Humanister mot invandring”, eller ”Fixit efter valet”?

För C är landskapsreformen lika livsviktig som vårdreformens valfrihet för Saml. Därför är de beredda att offra sin moral på maktens altare.

Om EU-motståndet fällde Halla-aho, kan man fråga sig hur Finlands integration i EU ska avancera under Sampo Terhos ledning? Det "nya" uppläggets trovärdighet haltar betänkligt.