Arten, vara placering på fåglarnas släktträd länge har varit omtvistad, upptäcktes 1888, varpå den var osynlig i över 100 år innan den återupptäcktes. Den är extremt sällsynt och en av jordens mest hotade fåglar.
– Tidigare har man antagit att den var en sorts fink, eller kanske en vävarfågel. Men man trodde inte att den hörde hemma bland kanariefåglarna, säger Martin Stervander, biolog vid Lunds universitet och ledare för studien.
Arten har i brist på bättre placerats i ett eget släkte, Neospiza. Men studien, som bygger på dna-analyser, visar entydigt, enligt forskarna, att arten är en kanariefågel inom släktet Crithagra. Den är 50 procent större än övriga kanariefåglar.
– Det inträffar ganska ofta att mindre fåglar utvecklar gigantism på öar. Det finns ytterligare ett par fågelarter på ön som blivit mycket större än sina släktingar på fastlandet, en solfågel och en vävare, säger Stervander.
Kanariefåglar
- Kanariefåglarna – som numera oftast kallas siskor på svenska – tillhör två släkten, Crithagra med 37 arter och Serinus med åtta arter. Merparten av arterna förekommer i Afrika.
- Den mest kända arten är den vanliga kanariefågeln, Serinus canaria, på Kanarieöarna. Den minst kända, tillika den största och mest sällsynta, är stenknäcksiskan på ön São Tomé, Crithagra concolor.
- Källa: IOC