På midsommarafton fyller hon 109 år och är äldst i Finland. Hennes dotter Laila Johanson, 85, sitter bredvid sängen.
– Hon vill gärna hålla handen, kroppskontakt är viktigt för henne, säger hon.
Under besöket är Helfrid lite trött, men hon berättar gärna hemligheten bakom ett långt liv.
– Är man lycklig till sinnet så håller man sig ung och glad. Alla kan hålla sig unga och glada om de gör som jag och bestämmer sig för att vara lyckliga, säger hon.
Dottern Laila intygar att hennes mamma minsann fått bestämma sig för att vara lycklig flera gånger i sitt liv, för enkelt har det inte alltid varit.
"Alla kan hålla sig unga och glada om de gör som jag och bestämmer sig för att vara lyckliga."
Helfrid Eriksson
Växte upp på landet
Helfrid kommer ursprungligen inte från Korsholm, utan från Pernå som ligger på Finlands sydkust mellan Borgå och Lovisa. Hon hade en lugn barndom, trots att det var inbördeskrig 1918 då hon var tio.
– Hon har berättat att hon kände rädsla då hon hörde de vuxna prata, men annars minns hon inte mycket av det, säger Laila.
Då Helfrid var tjugo år flyttade familjen till Helsingfors så att hon och hennes syskon skulle få gå i skola. Där träffade hon taxichauffören Paul Eriksson som hon gifte sig med.
Evakuerades två gånger
Då vinterkriget började skickades Paul till fronten medan Helfrid evakuerades till Fiskars.
Dottern Laila skickades till Danmark som krigsbarn.
Helfrid evakuerades en gång till då fortsättningskriget började, men då till Mörskom med sina föräldrar.
– Det var bättre, då fick hon mera hjälp med barnen, säger Laila.
Svårigheterna tog inte slut med krigen. Pauls taxibil förstördes i kriget och han jobbade som stuvarbetare i stället.
– Det var inte trevligt. Inte fick man hem samma män som drog ut i krig, säger Laila.
Paul dog kort efter krigets slut då Helfrid var 37.
Brist på mat
Efter kriget var det ont om mat i huvudstaden. Helfrid var orolig över hur mager Laila var.
– Hon skickade ut mig på landet för att jag skulle få äta upp mig, säger Laila.
Laila fick flera somrar bo hos en familj i Fiskars och senare hos en familj i Pargas.
– Mamma gjorde vad hon kunde. Hon var väldigt noga med att familjen jag bodde hos skulle vara Jehovas vittnen eftersom vi är det, säger Laila.
Tron och barnen har varit viktiga för Helfrid genom hela livet. Båda är fortfarande viktiga.
Laila plockar upp bibeln från nattduksbordet. Helfrid tycker om när hon läser upp bekanta stycken ur den. I dag läser Laila en kort bit ur Uppenbarelseboken 21, vers tre och fyra.
– Det är utmärkt, en förklaring för framtiden, säger Helfrid om stycket.
Lever helst på kaffe och bulla
Helfrid trivdes i Helsingfors, men då hon var 97 år gammal satte hon sig på tåget och lämnade staden för att flytta närmare barnbarnen. Samtidigt flyttade också Laila och hennes man till Korsholm från Helsingfors, och Helfrid bodde hos dem. För åtta och ett halvt år sedan flyttade hon till närsjukhuset i Korsholm där hon nu bor.
– Hon har fått god vård i alla år, säger Laila.
Helfrid kan inte ta sig runt på egen hand, men då det är dags för eftermiddagskaffe vill hon klara sig själv. Helst vill hon leva på kaffe och bulla och smörgåsar, men varannan dag brukar hon äta ett ordentligt mål mat.
– I den här åldern behöver vi inte längre vara oroliga för att vi inte kan göra vad vi vill, säger hon och dricker sitt kaffe med mjölk och socker.
Helfrid Eriksson
- Född 23 juni 1908.
- Växte upp med sina föräldrar och tre syskon i Pernå.
- Gifte sig 1932 med Paul Eriksson i Helsingfors.
- Har en dotter och två söner, 10 barnbarn, 8 barnbarnsbarn och ett barnbarnsbarnbarn.