De senaste veckornas politiska skådespel och bevisat att politik är (o)möjligheternas konst.

Centern och Samlingspartiet lyckades genom extraordinära åtgärder med nöd och näppe hålla regeringsskutan flytande efter att Sannfinländarnas partikongress resulterat i en tudelning av det partiet. Så viktigt var det för Centern att driva igenom landskapsreformen och för Samlingspartiet att få igenom en ökad valfrihet i vårdreformen, att en stympad och neutraliserad fraktion av ett populistparti mer än väl dög som verktyg i detta maktspel.

Men lyckan varade inte länge. Nu gör uppgifter gällande att grundlagsutskottet inte kommer att godkänna en tvångsbolagisering av den offentliga vården. Det har fått Samlingspartiet att drabbas av panik.


På fredag ger grundlagsutskottet sitt utlåtande om valfrihetslagen. Den lagen ska göra det möjligt för privata företag att vara verksamma inom den grundläggande vården samtidigt som den tvingar landskapen att bolagisera den offentliga vården. Sedan har enskilda medborgaren friheten att välja vårdproducent.

Regeringen under statsminister Juha Sipilä (C) har hänvisat till att EU kräver bolagisering, men de flesta experter har dömt ut bolagiseringstvånget. Också Sverige har gjort en helt annan tolkning.

Enligt Göran Honga, direktör för Vasa sjukvårdsdistrikt, går det att öppna marknaden utan att bolagisera den offentliga vården (VBL 27.6).


Den valfrihet som diskuteras gäller dessutom den grupp i samhället som är relativt välmående. Det är de som får välja enligt regeringens modell.

I kostnadskalkyler som presenterats för social- och hälsovården utgår man från cirka 18 miljarder euro på årsbasis. Finländarna gör omkring sex miljoner besök på hälsovårdscentralerna årligen. Snittkostnaden för ett besök är 100 euro.

Det betyder att man påstår att 600 miljoner euro av 18 miljarder är ett problem. Man diskuterar helt fel sak. Enligt Honga borde fokus ligga på de mångsjuka, det vill säga de personer som kontinuerligt behöver flera olika typer av vård, och de sköts bäst inom den offentliga vården. Men regeringen Sipilä har inte gjort sig känd för att ta till sig faktaargument, det är maktpolitik som gäller.


För Samlingspartiet är valfrihetsfrågan en prestigefråga av rang, en fråga som partiet själv kopplat till sin egen trovärdighet som regeringsparti.

För att inte falla på eget grepp har Samlingspartiet därför bytt ut sin representant i grundlagsutskottet. Anne-Mari Virolainen, ledamot från Egentliga Finlands valkrets, ersattes av Ben Zyskowicz, som är partiets ledande expert i dylika frågor men också, får man förmoda, kommer att tolka lagen så att den motsvarar Samlingspartiets linje i denna fråga. Om det verkligen ligger till på det sättet, att Samlingspartiet anser grundlagen vara en tolkningsfråga utgående från partipolitiska intressen, då finns anledning till mycket djup oro.


Att Samlingspartiet känner sig mycket pressat förstärktes i måndags, då partiets reformförhandlare, inrikesminister Paula Risikko i en intervju för Lännen Media konstaterade att om valfrihetslagen faller så måste hela reformpaketet skrinläggas.

Det vill säga ett klart budskap till regeringspartnern Centern: Om ni inte politiserar grundlagsutskottets agerande så att valfrihetslagen godkänns, så ser vi till att landskapsreformen inte blir av.

Till saken hör att landskapsreformen nog kan framskrida utan problem eftersom landskapsreformen inte stött på juridiska hinder. Kopplingen är politisk.


Från att tagit sig ur regeringskris nummer två med hjälp av vita lögner, hade regeringen tänkt sig en Blå(ögd) framtid under ordnade former.

I stället verkar en tredje regeringskris stå för dörren. Den moraliska kollapsen har nått ett stadium där ändamålet verkar hela medlen. Snart är det endast nyval som kan lösa upp knutarna.

Regeringen kunde smidigt ha undvikit denna situation om de utnyttjat Sannfinländarnas tudelning till en ändring av regeringsbasen och en finslipning av jourförordningen och valfrihetslagen.

I stället håller Centern och Samlingspartiet på att rasera den värdegrund som legat till grund för det 100-åriga Finland.

Grundlagsutskottet bör visa sin integritet och ställa sig över de partipolitiska intressena om Finland ska fira ett 200-årsjubileum.