Efter att suttit i regeringen 36 år i sträck, tvingades SFP i opposition efter riksdagsvalet 2015. Sedan ville det sig inte bättre, än att vi fick en regering och en statsminister som agerat enligt företagsekonomiska premisser, på gott och på ont.
Problemet med regeringens agerande har varit att man utan någon djupare ideologisk förankring, likt aktiebolagskutym, utgått ifrån majoritetens diktatur, vilket inneburit att man inte värnat om bred politisk enighet i för samhället principiellt viktiga långsiktiga frågor.
Samtidigt har regeringen Sipilä heller inte gjort sig känd för att göra hemläxorna speciellt noggrant. Lagförslagen har varit dåligt underbyggda, och inte ens kritiken från justitiekanslern mot detta slarv verkar ha haft någon verkan. Det har varit som att hälla vatten på en gås.
Ett typiskt exempel på detta regeringsprogrammet för vårdreformen och det lagförslag som regeringen tagit fram.
Här har regeringen agerat som ägaren till en gammal bil. Man vet att bilen inte är kördugligt skick eftersom en är behäftad med så många fel av avgörande karaktär att den inte kommer att klara besiktningen. Man vet också att det enda vettiga skulle vara att köpa en ny bil. Men i stället kör man av envishet och maktbegär bilen till besiktningen för att få en lista över vad som bör åtgärdas för att få bilen i körskick. På det sättet undviker man "onödiga" reparationer. I stället följer man besiktningskontorets lista och fixar endast sådant som "upptäckts" och finns upptaget på listan.
Nu har grundlagsutskottet försett regeringen med den listan. Återstår så att tolka listan, speciellt då hur man i praktiken ska mäta huruvida svenska kunskaperna på exempelvis sjukhuset i Seinäjoki fungerar, just det, i praktiken.
Grundlagsutskottet tog ju upp det tillägg som president Sauli Niinistö dikterade i samband med att han stadfäste jourförordningen.
Det är ju nämligen så att, att förutom på jouren, bör ju den språkliga servicen också fungera på avdelningsnivån eftersom patienterna efter joursejouren flyttas till avdelning.
Den språkliga servicen på avdelningarna har ännu inte diskuterats i offentligheten i någon större utsträckning, men det skulle inte förvåna om någon utredning så småningom riktar uppmärksamheten också på denna aspekt.
Jourfrågan kommer dock för Österbottens del att leva kvar i evinnerliga tider, eller åtminstone så länge tills rättvisa skipats, eftersom det nuvarande beslutet är ett maktbeslut och inte ett på fakta baserat beslut.
Vi kan förstå om politiker drar hemåt då det är fråga om väg- eller brobyggen, men i frågor som gäller liv och död finns inte utrymme för sådant.
De märkliga turerna i republiken Finland tar inte slut i och med detta.
I slutet av maj utsågs understatssekreterare Tuomas Pöysti till ny justitiekansler efter Jaakko Jonkka som gick i pension den 1 maj. Pöysti tillträder JK-posten den 1 januari 2018.
Utnämningsprocessen hade märkliga drag, och Helsingin Sanomat skrev i samband med det här att president Sauli Niinistö hade ingripit i utnämningsfrågan. Regeringens ursprungliga förslag var professor Veli-Pekka Viljanen från Åbo universitet.
Pöysti är för närvarande understatssekreterare vid Social- och hälsovårdsministeriet och har hand om social- och hälsovårdsreformen.
Det kan mycket väl hända att Pöysti är det enda rätta valet till ny justitiekansler, men utnämningen är åtminstone i det korta perspektivet behäftad med vissa problem. JK-ämbetet sköts med tillfälliga, men kompetenta, arrangemang under ett halvår. Sedan då Pöysti vid årsskiftet börjar jobba, får han troligen ta itu med de besvär som riktats mot vårdreformen.
Det innebär i praktiken att Pöysti i så fall tvingas bedöma och ta ställning till den reform som kan själv som tjänsteman haft ansvar för. Litet som att ha bocken som trädgårdsmästare.
Det låter inte direkt optimalt, men är på något sätt typiskt för dagens Finland.
Eller jourproblematiken som eventuellt kunde ha lösts lång tidigare om SFP:arna i god tid lyft sig till ett helikopterperspektiv.
Då kanske vi också undgått regeringens Sipiläs mindre noggranna vandel med begagnade bilar.
Ledare
5.7.2017
Politisk handel och vandel
Vi kan förstå om politiker drar hemåt då det är fråga om väg- eller brobyggen, men i frågor som gäller liv och död finns inte utrymme för sådant.