På löntagarcentralen FFC befarar man att de nya flexmöjligheterna i arbetstidslagen i praktiken bara kommer att utnyttjas efter arbetsgivarnas behov, på bekostnad av arbetstagarnas hälsa. FFC uttrycker också besvikelse över att man inte alls diskuterat laglighetsövervakningen under beredningens gång.
– Jag tycker det kan bli problematiskt med flexandet i praktiken. Införs det mera flexibilitet bör det införas mera övervakning, och inom arbetsgruppen har man inte diskuterat övervakning över huvud taget, säger juristen Anu-Tuija Lehto på FFC.
Enligt arbetsgivarorganisationen Finlands näringsliv EK måste man kunna lita på att det går att komma överens om saker på arbetsplatserna.
– En typisk finländsk arbetstagare har bostadslån och fattar självständigt relativt betydande ekonomiska beslut. Jag tycker det är en naiv tanke att hen inte skulle kunna avtala om något som rör jobbet, säger arbetslivsexperten Mika Kärkkäinen på EK.
EK anser att man i dagens värld bör göra sig av med begränsningar i stället för att införa nya.
– Samhället går allt mer mot ett 24/7-håll, säger Kärkkäinen.
FFC:s ståndpunkt är att även om lagstiftningen bör hänga med i svängarna då världen förändras kan man också styra samhället genom den och besluta vartåt man vill styra. På FFC funderar man till och med på kortare arbetstider som motvikt till att arbetstiderna i 24/7-samhället blir allt oförutsägbarare.
– Eftersom detta inverkar på hälsan och det övriga livet, borde man då förkorta arbetstiden i stället? Blir det en följd av flexibiliteten, funderar Lehto.
På EK ser man annorlunda även på denna fråga.
– Jag tror att arbetstagarna de facto orkar bättre på jobbet om de själv mer flexibelt får bestämma när de jobbar, inte att det belastar mera, säger Kärkkäinen.
Både FFC och EK har varit med i arbetsgruppen som berett lagreformen. Arbetsgruppen offentliggör sin rapport på fredag.
Mer flexibilitet, fler lokala avtal
- Flexibel arbetstid: Arbete som inte är knutet till en viss tid eller plats kan arbetstagaren och arbetsgivaren komma överens om att arbetstagaren själv beslutar om när arbetet utförs, inom de ramar och mål som arbetsgivaren ställer upp. I praktiken skulle detta till exempel fungera för experter.
- Placeringen av arbetstiden blir mer flexibel: Arbetstagaren kunde jobba mer eller mindre per vecka bara arbetstiden utjämnas till 40 timmar. Arbetstiden förlängs inte utan är fortsättningsvis i snitt max 8 timmar per dag, 40 timmar per vecka.
- Under en längre tidsperiod kan man låta utföra mer övertid än tidigare, i enlighet med arbetstidsdirektivet. Fortsättningsvis är det tillåtet med max 48 timmar arbetstid per vecka.
- Det ska bli enklare att låta utföra nattarbete.
- Arbetstidsbanker ska bli lagstadgade, i stället för omnämnanden i vissa kollektivavtal.
- Möjligheten till lokala avtal utvidgas.