Överingenjör Jaana Risikko på Inrikesministeriet säger att det redan nu ligger på husägarnas ansvar att se till att skorstenarna sotas men att räddningsväsendet har garanterat att tjänsten finns tillgänglig. Genom reformen vill ministeriet göra det stela systemet mera flexibelt. I största delen av landet gäller nu ett så kallat distriktssotningssystem, är räddningsväsendet har konkurrensutsatt och valt ut sotarföretagen i ett visst område och också bestämmer priset.

– I distrikssotningen planerar sotaren sin rutt på förhand och går från hus till hus. Om en husägare råkar vara på Kanarieöarna i mars, då det erbjudits sotning, kommer nästa tillfälle först om ett år. Det har gjorts ganska besvärligt för fastighetsägaren att bära sitt ansvar, säger hon.

Rajakko tror att de sotare som redan finns på en ort kommer att fortsätta också efter reformen och börja marknadsföra sina tjänster.

– I bästa fall dimper det ner tio reklamer i brevlådan av vilka husägaren kan välja sotare. När prisregleringen avskaffas är det viktigt för kunden att komma ihåg vad tjänsten kostar och vad som ingår i den.

Kokurrensutsättning medför lättja

När branschen öppnas för konkurrens kan det bli svårare att få sotare till glesbygden och skärgården, eftersom verksamheten där inte är så lönsam. Även reseersättningarna kan bli höga, säger vd:n för Sotningsbranschens centralförbund Juhani Jyrkiäinen.

Jyrkiäinen är också oroad för att en helt fri konkurrens leder till att sotningsintervallen växer och brandsäkerheten därmed försämras. Det här märks redan i Östra Nyland, där konkurrensutsättningen redan har tagits i bruk.

– Där har man konstaterat att fastighetsägarna anlitar sotare allt mer sällan. Ettårsregeln blir till flera år. När kunderna får välja sotare upplever de att de också får välja sotningsintervall, säger Jyrkiäinen.

– Alla kommer kanske inte ens att tänka på att de borde beställa en sotare eftersom det i tidigare distrikssotningssystemet skedde automatiskt.

Rajakko föreslår att sotarna kan skräddarsy tjänster för att förhindra långa intervall.

– Man kan ju ingå serviceavtal för bilen och tandläkaren skickar en påminnelse en gång per år. Varför skulle inte sotaren kunna göra lika?

Vill inte se lärling som konkurrent

Inrikesministeriet säger också att sotningsintervallen på ett respektive tre år också omprövas.

– Jag bor i ett radhus med fjärrvärme, där vi eldade den öppna spisen en gång i vintras. Behöver den sotas en gång om året? På stugan eldar vi bastun dagligen i sex veckor varje sommar. Då räcker det inte att sota vart tredje år, säger Rajakko.

Det normala i branschen är att sotningsfirmorna själva lär upp sina anställda med lärlingsavtal. Jyrkiäinen befarar att konkurrensutsättningen inte uppmuntrar till det här, trots att det råder brist på sotare.

– Om man utbildar anställda åt sig själv, kommer de efter att ha tagit sin examen att jobba för dig eller börjar de konkurrera om samma kunder som de sotade hos under lärlingsavtalet?