Finland är en introvert, men förstående, progressiv­ och solidarisk nation som trots sina 100 år fort­farande försöker anpassa sig till en global värld.

Det mångkulturella har i det stora hela betraktats­ som ett ideal, och finländarna har blivit upp­fostrade att respektera och tolerera människor från andra håll.

”Men det mångkulturella är inget vi borde sträva efter i Finland, det för nämligen inget gott med sig.”

Uttalanden i den kategorin har vi vant oss vid att i första hand rasister och invandrarkritiska kretsar strör kring sig, men denna gång var det Maïmouna­ Jagne-Soreau, forskare och doktorand vid Helsingfors universitet, som i Ylioppilaslehti (5.5) stod för åsikten. Enligt Jagne-Soreau är människorna i en mångkulturell stat inte jämlika, utan en del av medborgarna särskiljs i egna segment utgående från sin kultur, etnicitet eller som representanter för någon annan minoritet (HS 28.6).

Därför borde Finland övergå till en ”ny nationalism”, en nationalism där alla accepteras som en del av det finländska. Då kunde vi leva i en miljö fri från nationalismens avigsidor som ofördragsamhet, rasism och ytterlighetstänkande.

Parisiskan Jagne-Soreau har bott sex år i Finland, och kunde rätt snabbt konstatera att somalier, ­zigenare och samer ska behandlas som egna grupper i stället för att betrakta alla som finländare.

Uppsåtet kan i sig vara uppbyggligt: Man visar respekt för andra kulturer i stället för att diskriminera. Men tänkesättet i sig är diskriminerande­ ­eftersom det delar in människorna i olika fack: ­Endera är du finländare eller så representerar du någon annan kultur.

Jagne-Soreau påminner också om att man i Sverige börjat tala om ”afrosvenskar” precis som man i USA talar om afroamerikaner. Det finns givetvis personer som vill identifiera sig på det sättet men det kan ju sig också vara en motreaktion ifall du under hela ditt liv blivit utsatt för rasism eller ­diskriminering. Själv uppfattar hon inte sig själv som ”afrofransk” och vill inte bli placerad i någon låda eller bli pådyvlad en identitet som hon inte uppfattar som sin egen.

Denna typ av mångkulturella yttringar existerar enligt Jagne-Soreau inte i Frankrike. Bor du i Frankrike är du fransos oberoende av varifrån du kommer eller etnisk bakgrund. Ändå kan var och en utöva den egna kulturen i sina egna kretsar.­ Det finns också en term för denna företeelse: post­nationalism. Förenklat betyder postnationalismen att man totalt förnyar de värderingar nationen står för.

I den kontexten är nationalstaten, i detta fall Finland, inte monokulturell och för att tillhöra den behöver man inte representera de ”traditionella” värderingarna. För Finlands del skulle det samtidigt innebära en återgång till den gamla uppfattningen om finländskhet.

Detta belyses i Mika Tervonens prisbelönade­ ­artikel om att ett monokulturellt Finland enbart­ är en konstgjord myt som man började bygga i och med nationalismens uppgång i början av 1900-­talet. Före det var Finland ett land där människor från hela Europa levde tillsammans.

I en intervju i Helsingin Sanomat säger Tervonen, som till vardags är forskare vid Helsingfors universitets socialvetenskapliga fakultet, att det under 1990-talet inträffade en ny vändning, då invandringen fick många att tänka och tala om kultur på ett nytt sätt.

De nyanlända människorna med sina globala ­influenser fick oss att glömma, att Finland alltid ­varit ett land med många kulturer.

Det postnationalistiska är därför i princip ingen ny företeelse. Enligt Jagne-Soreau borde Finland bara återvända till det stadiet.

Hon anser att befolkningsmajoriteten borde sluta se på andra människor utgående från deras kultur. Hur skiljer sig detta från att bedöma en människa utgående från hens hudfärg?

Genom att återerövra ishockeylejonen från ny­nazisterna och sjunga Fougstedts ”Romans” sam­tidigt som man demonstrerar för rätten till könsneutrala äktenskap, kunde stå som exempel för postnationalistiska aktiviteter. På samma sätt kunde­ vi uppdatera vårt gemensamma samhälle i frågeställningar som berör etnicitet och kulturell bakgrund.

Endast då kan vi, enligt Jogna-Soreau, som en ­nation säga: ”Res dig Finland!”.