Hans njurar hade tagit stryk under tiden han bevakade artilleripjäser som tillhörde den ukrainska militären. Det fanns inte alltid tält att tillgå, och då sov soldaterna på den snötäckta marken.

– Jag opererades tre gånger, säger Vasyltjenko.

När Ryssland ockuperade Krim och kriget i östra Ukraina bröt ut 2014 var den ukrainska militären allt annat än beredd. Materielen och strategierna var från kalla krigets dagar, värnplikten hade lagts ner och det fanns inga pengar. Den hastigt eskalerande krisen kom som en total överraskning.

En våg av patriotism svepte över Ukraina och många anmälde sig som frivilliga till fronten. Det gjorde även Vasyltjenko, som dittills jobbat som jurist på en bank. Han hade också flygingenjörsutbildning. Före kriget hade han deltagit i Majdan-demonstrationerna.

– Jag var på Majdan varje dag efter jobbet.

Vasyltjenko jobbade först på en värvningsbyrå och skickades sedan till fronten i augusti 2014.

"Lär dig kriga eller åk hem död"

Företagaren Pavlo Jakimtjuk lydde samma pliktkänsla som Vasyltjenko. Först transporterade han förnödenheter, såsom mat och hjälmar, till fronten. I september 2014 drog han ut i krig men inte i den reguljära ukrainska militärens led, utan i den frivilliga och självständiga Ajdar-bataljonen. I början av kriget fanns det tiotals liknande frivilligstyrkor i Ukraina.

Jakimtjuk säger att han inte litade på den ukrainska militären med dess dåliga rykte. Han ville dessutom snabbt till fronten och hade inget intresse av att delta i militärens två månader långa utbildning. För sin mor ljög han och sade att han befann sig långt från främsta linjen.

Den första gången han rörde vid en k-pist var vid fronten.

– Du hade två möjligheter: lär dig kriga, och det snabbt, eller åk hem död.

Vänner stupade och han transporterade bort dem från fronten.

Nuförtiden har Ajdar dåligt rykte. I en rapport i september 2014 anklagade människorättsorganisationen Amnesty International bataljonen för kidnappningar och eventuella summariska avrättningar.

Jakimtjuk kommenterar anklagelserna med att en del av soldaterna i bataljonen gjorde sig skyldiga till plundring men att han själv inte såg något sådant.

– Jag jobbade med spaningsuppdrag och höll mig till mitt.

Han säger att plundringarna ändå var en faktor då han beslöt att lämna Ajdar några månader efter att han anslutit sig. Senare återvände han till fronten i den ukrainska militärens led.

I början av 2015 tog den ukrainska militären kontroll över frivilligbataljonerna.

Kriget lever kvar i psyket

Under sin kommendering hann Vasyltjenko skydda artillerifordon, vara spanare och övervaka vägspärrar.

Efter att han lämnade fronten i mars 2015 har han inte återvänt till sitt jobb på banken utan leder en veteranorganisation och arbetar vid en statlig myndighet. Han har det bra – många av hans vapenbröder har hamnat in i en ond cirkel där de först förlorat jobbet och sedan frun på grund av alkoholmissbruk. Vasyltjenko är redo att dra ut i krig på nytt om det skulle behövas.

Jakimtjuk säger att han går hos en psykolog. Ibland om nätterna då sopbilen skramlar utanför fönstret vaknar han och gömmer sig under sängen eller börjar famla efter sitt gevär. Han har mist känslan i en del av överläppen efter att en träbit som exploderade loss i en granatattack träffade honom i ansiktet.

Men han har en väska färdigpackad och är redo om fosterlandet kallar.

– Och ger de mig inget vapen vet jag var sådana finns nedgrävda.