Det man i dag ser en utlöpare av i Älvbyarna i Korsholm (VBL 11.7.) började i småstaden Totnes i ­Devon i Storbritannien 2005.

Omställningsrörelsen talar man om på svenska. Transition movement på engelska. Siirtymäliike på finska.

Initiativtagaren heter Rob Hopkins – brittisk aktivist­ och författare med miljöfrågor som specia­litet. Det var meningen att han skulle med­verka via video­länk när den första omställnings­veckan arrangerades­ i Österbotten i oktober i fjol. Men ­tekniskt strul torpederade det.

Sedan dess har den österbottniska omställningsrörelsen tagit ytterligare några steg framåt, bland annat med hjälp av Korsholms vuxeninstitut.

För Rob Hopkins började det med begreppet peak oil, ungefär oljeproduktionstoppen. Det är den tidpunkt då den maximala råoljeproduktionen är uppnådd och tillgången börjar minska.

Enligt IEA, Internationella energirådet – som har som en uppgift att minska vårt oljeberoende – ­nåddes den här punkten ungefär samtidigt som Hopkins hemstad Totnes blev den första omställningsstaden. Andra, som sammanslutningen Association for the Study of Peak Oil and Gas, hävdar att toppen ännu inte är nådd men snart nås. Medan­ ett antal regeringar och inte minst oljebolag gör gällande­ att peak oil infaller först på 2030-talet.

Vare med detta oljiga stridsäpple hur som helst, för Hopkins blev frågan en startpunkt. Det ­omställningsnätverk han grundade, tillsammans med ­andra likasinnade, finns nu i över 40 länder. ­Tanken är att med lokala krafter, på lokalt initiativ skapa samhällen för en era bortom fossila bränslen där både mat, energi och arbetsplatser produceras lokalt i högre grad än i dag.

Man hör ekon både av F E Schumachers 1970-­tals klassiker ”Litet är vackert” och av den nordiska­ ­rörelsen Framtiden i våra händer, grundad av norrmannen Erik Damman samma decennium. Men Damman fokuserade mer på en utjämning av klyftorna mellan rika och fattiga länder, mindre på byggande av hållbara lokalsamhällen.

Vi lever i en del av värden där vi omges av en trygghet man på många andra håll bara kan ­drömma om. Här är frågan inte om ­ambulansen över huvud taget kommer eller ens existerar, här diskuteras hur många minuter det tar för den att komma. Här är frågan inte om man över ­huvud ­taget ska få utbildning utan vad man ska ­välja av det stora utbildningsutbud som erbjuds på ­tämligen förmånliga ekonomiska villkor.

Men vi talar sedan ett antal år tillbaka – med ­rätta – om sprickor i välfärden och ser hot mot vårt ­nuvarande välfärdssamhälle hopa sig.

Kanske finns det en koppling mellan sprickorna och nerskärningspolitiken och den ökande aktiviteten på individ- och lokalplanet. Det finns en grogrund för rörelser som omställningsrörelsen.

Välfärdssamhället behöver hjälp av aktiva ­medborgare – aktivare än tidigare – för att ­hållas flytande. Egen aktivitet, eget kunskapssökande­ om exempelvis matproduktion och småskaliga­ energi­lösningar minskar också risken att medborgarna­ blir föremål för i och för sig väl­menande men ­mindre väl genomtänkta statliga åtgärder ­uppifrån. Det är en vitamininjektion för ­demokratin.

Det finns garanterat en och annan som avfärdar en rörelse som omställningsrörelsen som flum. ”Självförsörjande små ekobyar, kantänka – det kommer aldrig att fungera.”

Men det finns något hoppfullt i att en – möjligen­ växande – grupp människor igen engagerar sig för att göra saker gemensamt på det lokala planet, i byn eller stadsdelen. Vi har gått från en tid när folk turades om att använda skördetröskan gemensamt­ via en period när många främst ägnat­ sig åt att ­ansa den egna gräsmattan. Nu sköts allt fler gräsmattor av en liten robotgräsklippare och gräsmatte­ägarna får tid över för väsentligare samhälls­insatser

Totnes är en liten stad med under 10 000 invånare. Kristinestad, med knappa 7 000 invånare, som profilerat sig som en Citta slow-stad kunde kanske profilera sig också som en transition town. Någon sådan finns inte ännu i Finland.

Totnes har en lokal alternativ valuta, ett eget pund som bidrar till stimulera den lokala ­ekonomin, eftersom det inte duger på annat håll. ­Galenskap, visst, men positiv sådan.