Inget slut i sikte för svenska landslagets veteraner

– Med Nilla Fischer känns det som att hon kommer att vara 40 år när hon slutar, säger Caroline Seger.

Trots att de alla sedan ganska länge har passerat både 30 fyllda år och över 100 spelade landskamper så är alla i den svenska centrallinjen – från Hedvig Lindahl i mål, via mittbacken Nilla Fischer, Caroline Seger på mittfältet och fram till Lotta Schelin i anfallet – så gott som givna i startelvan i måndagens EM-premiär mot Tyskland.

De långa karriärerna känns. Det börjar bli trögare att få igång kropparna på morgnarna, de kräver mer behandling och har kanske något svårare att gå igång på småsaker. Men väl på planen finns inte någonting som skvallrar om att det vore helt logiskt om EM blev deras sista mästerskap.

Ett OS till?

– Allting beror förstås på hur kroppen känns, hur det funkar med klubblag och familj. Men jag har inte några planer på att detta är det sista jag gör i landslaget, säger Fischer.

– Det spelar inte så stor roll hur det går i EM, för min del i alla fall. Det låter tråkigt men jag tar ett år i taget. Det kommer ju både ett VM och ett OS. Speciellt OS i Tokyo (2020) skulle ju vara skithäftigt. Och VM i Frankrike (2019) också, där fotbollen är stor.

Just Tokyo-OS har hon försökt locka även kompisen Seger att sätta upp som mål.

– Fischer sade till mig att vi ska sluta tillsammans. "Vi kör Tokyo", sade hon, och jag tänkte bara: aldrig i livet. Men det vet man ju inte, säger 32-åriga Seger, som debuterade i landslaget år 2005.

Ny era väntar

Efter EM tar Peter Gerhardsson över som förbundskapten, när Pia Sundhage tackar för sig. Att få se vad det skiftet bär med sig, och att få vara en del av det "nya" landslaget lockar de nyfikna veteranerna.

– Och han har med sig en assisterande (Magnus Wikman) som jag hade i Linköping 2009, som är en av de bästa tränarna jag har haft. Så det är väldigt svårt att säga att det är mitt sista mästerskap, säger Seger.

– Det är svårt att säga när man går in i ett EM och inte vet vad som händer. Om det går bra så är det ju skitroligt. Går det mindre bra så kanske tankarna går annorlunda.

Tror på final

Lotta Schelin talar om vikten av motivation.

– Jag är himla noga med att verkligen känna att jag är fullt motiverad, och det kan jag inte svara på om jag är i januari eller 2019. Men det finns inte någonting i min kropp som säger att jag inte kan klara av ett par år till, säger Schelin.

De var alla med och tog VM-brons 2011, i semifinalen på hemma-EM 2013 och vid OS-silvret i fjol. Nu hoppas de alla att till slut – förhoppningsvis – få vinna det så efterlängtade guldet.

– Det är ganska många lag som är med och aspirerar på att spela final. Det viktiga i det här läget är att vi kan vinna mot alla och att vi vet hur man ska vinna matcher. Utifrån det, om man verkligen tar det match för match, så är jag helt övertygad om att vi kan gå hela vägen. Det kan vi ju. Det finns liksom inte någonting i det här konkurrenskraftiga gänget som säger att vi inte kan det, rent fotbollsmässigt, säger Lotta Schelin.