Från och med den 1 augusti – i går – gäller nya ­regler för studerande.

En förändring är att den som studerar och bor på hyra nu har rätt till allmänt bostadsbidrag på ­samma villkor som alla andra.

Bostadstillägget, designat speciellt för studerande, faller bort – för det stora flertalet. Enbart ­utlandsstuderande, ålänningar och unga som studerar vid en folkhögskola eller liknande och bor på elevhem kan fortsättningsvis få bostadstillägg.

Förändringen är bra för en del, mindre bra för ­andra.

Den som bor ensam i en större stad, där bostads­kostnaderna är höga, kan vinna på omläggningen. Den som bor tillsammans med någon löper risk att förlora på den.

För när det allmänna bostadsbidraget räknas ut ses två personer som delar lägenhet som ett mat­lag. De anses ha gemensamt hushåll.

Säg att det handlar om två personer som är ­sambo.

Den ena har studerat färdigt och har ett någor­lunda välavlönat jobb. Den andra studerar fortsättningsvis och borde av den anledningen ha rätt till bostadsbidrag. Men kan bli utan för att hus­hållets inkomster är för stora – detta trots att de två ­parterna bemödar sig om att ha skild ekonomi. Fördelningen av utgiften för boendet kan också bli sådan att någondera parten eller båda ser den som orättvis.

För ett antal år sedan gällde gemensamt­ ­hushåll-principen också för det nu slopade bostadstillägget. Men det frångicks, eftersom det sågs som ojämlikt, en rest av ett gammalmodigt tänk. En ­individ ska få vara en individ.

I och med att de studerande nu fogas in i systemet med allmänt bostadsbidrag utan att politikerna modifierat det är de tillbaka på ruta ett. En gammal­ orättvisa har återuppstått.

Kan också studerande som bor i samma lägenhet utan att vara ett par (främlingar som av en slump landat i samma billiga lägenhet, kompisar, gamla goda vänner) tvångssammanfogas till ett hushåll?

Det återstår att se.

Det avgörs av hur tjänstemännen på Folk­pensions­anstalten, där ansökningarna om bostadsbidrag behandlas, ser på saken. Men det verkar som om FPA tillsvidare inte har riktigt klara riktlinjer för vad som är tillräckliga bevis för att två personer med samma adress inte utgör ett hushåll.

Finns inte klara riktlinjer ökar risken för godtycke och praxis som varierar från ort till ort.

Osäkerhet ska bestraffas

Vid det här laget vet vårens studenter sedan en tid tillbaka om de blivit antagna till de utbildningar de siktat på.

En ung person som efter studenten söker till en utbildning, vilken som helst, får numera ett visst antal ”förstagångspoäng” – utöver de poäng som betyg och eventuella inträdesförhör ger. Det ökar givetvis sannolikheten att få önskad studieplats.

Men de här tilläggspoängen är alltså en engångs­företeelse. Den som efter någon månads eller något års studier kommer fram till att denna utbildning inte är för mig är i underläge när hen sedan sadlar om. Då har ”förstagångsväljarna” fördel framom ”andragångsväljarna.”

Är man osäker ska man veta att det straffar sig.

Är man modig nog att byta studieinriktning när det känns fel ska man veta att det straffar sig.

Den lilla piskan tillgreps sannolikt för att effekti­vera genomströmningen i utbildningssystemet. Skynda er och välj och välj rätt bums!

I många fall kan åtgärden naturligt nog få rakt motsatt effekt. ”Jag tar ett mellanår, skjuter på ­valet, funderar... så förbrukar jag inte mina förstagångspoäng på något som kanske är fel.”

Hur tänkte de utbildningsbyråkrater som gick in för det här?

Ett system för en tvärsäker (?) minoritet i en tid dominerad av osäkerhet.