Banken och marknaden:

Låna, låna, låna! Konsumera! Att spara är ­idiotiskt. Ja, med undantag för fondsparande då.

Samhället:

Men nu har du ju lånat för mycket och överskuldsatt dig! Du orsakar problem för samhället. Fy skäms på dig!

Skuldsättningen bland finländarna är ett växande problem. Den som senast påtalat det är Jukka Ruuska, vd vid Suomen Asiakastieto. (Yle 1.8) Han har ett förflutet bland annat som vd för Stockholmsbörsen.

Suomen Asiakastieto upprätthåller ett eget ­register över skuldsättning, både finländska företags och finländska privatpersoners. Bolaget saluför information som underlättar livet för företagsledare som ska köpa och sälja. ”Skuldregistret” är en naturlig del av den verksamheten.

Ruuska anser att det borde finnas en offentlig­ ­variant av ett sådant skuldregister – ett så ­kallat ­positivt kreditregister – i Finland. De flesta andra europeiska länder har sådana. I ett positivt­ ­kredit­register måste kreditgivarna – banker, snabblåne­företag med flera – bokföra vilka lån ­deras ­klienter har.

Det finns visserligen frivilligt samarbete mellan kreditgivarna redan i dag, men bara en bråkdel av dem som lånar ut pengar är med i det samarbetet.

Det innebär att en alltmer desperat person – egenföretagare eller privatperson – kan låna allt större summor från allt fler håll utan att det ­kommer i öppen dager i första taget. Det betyder ­också att den enskilde längre kan blunda för det ­ohållbara i situationen.

Det nödvändiga telefonsamtalet till, exempelvis,­ den kommunala skuldrådgivaren skjuts fram ­månad efter månad.

Också Jukka Ruuskas företrädare på posten som vd för Suomen Asiakastieto, Mikko Parjanne, ­talade för ett positivt kreditregister. Han hävdade, kanske något överoptimistiskt, att överskuldsätt­ningen skulle minska med 40 procent om vi hade ett sådant.

Bland politikerna har diskussionen böljat fram och tillbaka ett antal år. 2012 avancerade det så långt som till att justitieministeriet initierade en utredning om ett positivt kreditregister. Det då ­gällande regeringsprogrammet förutsatte att ­frågan utreddes. Men sedan gick ärendet tydligen i stå igen.

I början av det här året tog en riksdagsledamot från Vasa (efternamnet är Strand) upp saken i ett riksdagsspörsmål. En tidigare riksdagsledamot från Korsholm (efternamnet är Gästgivars) har ­avhandlat problematiken kring överskuldsättning bland annat i denna tidnings spalter.

I slutet av 2013 vädrade han sin upprördhet över ett då aktuellt lagförslag från justitieministeriet. Det gick ut på att enbart förtagares skulder skulle uppföras i det positiva kreditregistret.

Privatpersoner som råkat illa ut, eftersom de missbedömt eller misskött sin egen ekonomi, ­skulle inte hängas ut.

Hängas ut, ja.

Vem vill figurera i ett offentligt register av den här typen, fast ordet ”positivt” skulle upprepas igen och igen?

Ingen vill det.

Men utformat på ett sätt som präglas av respekt för människors integritet och värdighet borde ett positivt kreditregister kunna fungera. Den nu­varande praxisen med betalningsanmärkningar som hänger kvar länge, länge är sämre.

Bolånekrisen i USA för tio år sedan utlöstes av att folk uppmanades låna, låna, låna ... för att investera­ i bostäder som kantänka aldrig kunde sjunka i ­värde. Också personer vars möjlighet att småningom­ betala tillbaka lånen enligt alla tänkbara kriterier var obefintliga lockades med. Det hände till och med att den amerikan som gick med på att bli låntagare eller ytterligare utöka lånet fick bonus i cash.

Bollen skulle hållas i rullning. Det skapades nya finansiella produkter som prånglades ut på ungefär lika realistiska grunder som då kvacksalvare säljer medicin.

Några tjänade på det hela, åtminstone för en tid. Väldigt många gjorde det inte. Och som vanligt var det de svagaste som blödde.