Hej Donald! Jag vet ju att du inte kommer att lyssna på mig. Men här i Österbotten (kustområde i ett land väster om landet där Putin bor) har vi blivit lärda att åtminstone bjuda till. Fastän motparten inte skulle reagera, så har man åtminstone själv försökt.

Borde förstås tweeta. Då skulle chansen att det blir napp eventuellt öka men någon hårsmån. Å andra sidan har jag liksom fått uppfattningen att inte heller det för din del handlar så värst mycket om tvåvägskommunikation.

Det for en massa folk från just den här regionen till USA i slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet. På en karta över emigrationen från Finland under den perioden markeras en viss mängd emigranter (mätt i tusental) med små, svarta fyrkanter. Det finns en hel del sådana fyrkanter runt större städer: Helsingfors, Åbo, Viborg, Tammerfors. Men landskapet Österbotten är till stora delar helt täckt av fyrkanter, alldeles svart. – Nu är nog snart hela Närpes tomt, ska en järnvägsanställd ha sagt efter att han sett emigrantgrupp efter emigrantgrupp passera. Men Närpes blev inte tomt; en hel del vände tillbaka. På 2000-talet är just den här lilla, för dig okända kommunen mottagare av en massa folk från annat håll.

Du förstår säkert vart jag vill komma. Jag är en av de där typerna som har dubier kring din immigrationspolitik. Jag tror inte att den, i längden, är bra för arbetarna i the American working class, som du vill försvara och som delvis hör till din väljarkår.

Jag håller med om att globaliseringen har en mängd oönskade följder.

Men individens frihet – också friheten att röra på sig – är det inte liksom ett av de heliga amerikanska grundvärdena? Eller har jag fått något grundläggande om bakfoten? Mot den bakgrunden förefaller du, herr president – ursäkta så mycket – rentav oamerikansk.

Sedan bör man ju komma ihåg att det ingalunda alltid handlar om frihet att röra på sig. Onödigt ofta handlar det om tvång – som det gjorde för de amerikanska småbrukare som under 1930-talets depression satte sig i rörelse bort från sina konkursade jordbruk och förtorkade delstater. Men de hade förstås förstånd att hålla sig inom USA:s gränser. Fast vad vet vi, nog var det kanske nån som prövade sin lycka i Mexico?

Den där författaren Steinbeck skriver om det i ”Vredens druvor”. Har du läst den?

Fast du lär ju inte läsa så mycket. Föredrar tv, sägs det. Men den finns som film, i regi av John Ford.

Ännu, apropå amerikanska grundvärden: Den där mannen som rider bort mot solnedgången, ständigt på väg mot något nytt, är inte han en hjälte? Att söka en bättre framtid för sig och sin familj, är inte det lovvärt? Gillar inte USA folk som tar sig fram, mot alla odds?

Om icke-amerikaner gör likadant är det alltså negativt? Hjälten blir en skurk, en snyltare?

Blir ju ingen ordning om det inte finns gränser, gränser för allt, säger du. Blir kaos, kriminalitet och elände.

Har för mig att det sedan länge finns en hel del kriminalitet inom USA:s gränser. Är det kanske en följd av att alla i ditt land, med undantag för indianerna och inuiterna i Alaska, är invandrare?

Eftersom du är verkligt flitig på din post är det svårt att hinna följa med alla dina utspel. I onsdags kom det senaste gällande immigrationspolitiken. Du understödde med kraft ett republikanskt lagförslag om att invandrare som kommer/kommit till USA den lagliga vägen (också sådana som hunnit få amerikanskt medborgarskap) i framtiden ska ha betydligt svårare att få med sig familjemedlemmar till drömmarnas land. De får nöja sig med att drömma om dem.

Det skulle alltså finnas två sorters amerikanska medborgare. Sådana som får ha familj. Sådana som inte får ha det. Kanske du har något steriliseringsinitiativ i bakfickan också?

På det här sättet vill du halvera den legala invandringen till USA på tio år och avsevärt förbättra ditt lands konkurrenskraft (”our competitive edge”, New York Times 2.8.)

Och för all del: Får man inte omge sig med sin familj så sitter man väl mer på jobbet och är nyttig för samhällsekonomin.

Du kunde ju visa gott exempel genom att inte dra med dig din egen familj – Melania, Ivanka med flera – på utlandsresor. Det skulle bli billigare för skattebetalarna i den amerikanska arbetarklassen.

En presidentkarl ska väl tillfälligt kunna klara sig utan sin familj, när nu helt vanliga, simpla immigranter förväntas göra det hela tiden.

Till sist ännu ett bok... nej, förlåt filmtips. Svensken Fredrik Backmans bok ”En man som heter Ove” finns som film och har gått bra också i USA. Huvudpersonen i filmen, Ove, gillar ordning och regler – skarpt –och tycker inte folk ska få röra sig hur som helst i bostadsområdet. Men han visar sig trots det innerst inne ha ett varmt hjärta.

Varma hälsningar från Europa.

PS: Hur har du det annars med din golfbana i Skottland? Jag har hört att dina skotska grannar var upprörda över hur du gick till väga när den anlades. Någon borde göra något åt den hänsynslöse utlänningen, sa de. Jag är ganska säker på att de representerar arbetarklassen.