– Blir valet mycket jämnt är risken för våld överhängande, säger Kenyakännaren Sirkku Hellsten.

Nyligen hittades Christopher Msando, nyckelperson i den kenyanska valrörelsen, mördad och torterad. Msando, chef för informations- och IT-frågor vid valkommissionen, hade strypts till döds. Msando hade före sin död offentligt uttryckt att valresultatet inte kommer kunna fifflas bort. Kenya har bland annat tagit fram biometrisk teknik inför valet den 8 augusti, vilket ska minska möjligheterna till fusk.

I Rwanda, där det nyligen hållits presidentval, har man efter folkmordet 1994 varit noga med att betona att alla är rwandier och undvikit att tala i etniska termer. I Kenya är det precis tvärtom.

Partipolitik och etnicitet

All partipolitik bygger på etnicitet, förklarar Sirkku Hellsten, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet. Hon bodde och arbetade i Kenya i nära sex år, och var på plats under det ödesdigra och oroliga valet 2007 då 1 200 människor fick sätta livet till. Både kenyanerna själva och omvärlden, som såg landet som stabilt och ekonomiskt framgångsrikt, chockerades av våldets omfattning och brutalitet.

– Själva valet gick lugnt till. Det var efteråt, i samband med rösträkningen, som våldet eskalerade. Blir valet mycket jämnt även denna gång finns en stor risk för att det exploderar, säger Sirkku Hellsten.

Liksom i valet 2013 står kampen mellan den nuvarande presidenten Uhuru Kenyatta, i spetsen för partikoalitionen Jubileumspartiet, och Raila Odinga som leder Nationella superalliansen. Båda valen 2007 och 2013 omgärdades av anklagelser och misstankar om fusk, och Odinga har hävdat att han snuvades på segern vid bägge tillfällena.

Oppositionen har anklagat president Kenyatta, som kandiderar för en andra och sista mandatperiod, för att vilja rigga valen — ett påstående som presidenten har tillbakavisat.

Först 1991 gick den dåvarande presidenten Daniel arap Moi med på att införa flerpartisystem i Kenya, och demokratin har fortfarande stora brister.

Fiskar röster med gåvor

In i det sista har ett intensivt röstfiske pågått runtom i Kenya. De två största politiska partierna, som också representerar de största etniska grupperna, försöker påverka väljare från de mindre etniska grupperingarna för att få även deras röster. Det sker både med hjälp av löften, hot och "gåvor" i form av t-tröjor, mat och till och med pengar, även om valmutor – åtminstone på pappret – är förbjudna, berättar Sirkku Hellsten.

– De som sitter vid makten får allting och det regerande partiet har under senare tid anklagats för att ge till sina egna i ännu större utsträckning än tidigare, säger Sirkku Hellsten. (FNB–TT–Helena Nordenberg)

Bakgrund: Kenya efter valet 2007

Kenya ansågs länge vara en av de mest stabila demokratierna i Afrika, men efter president- och parlamentsvalen 2007 ändrades den bilden.

Misstankar om valfusk blev den tändande gnistan till våldsamma upplopp som krävde omkring 1 200 liv och drev runt 600 000 människor på flykt. Många befarade att Kenya stod på gränsen till ett inbördeskrig i början av 2008.

Efter internationell medling bildades en samlingsregering, med Mwai Kibaki som president och rivalen Raila Odinga som premiärminister. Uhuru Kenyatta blev vice premiärminister.

Även i samband med valet som hölls i mars 2013 förekom en del oroligheter och ett 20-tal människor dödades. Men spådomar om ett våldsutbrott likt det efter valet 2007 kom på skam. Kenyatta fick strax över 50 procent av rösterna mot 44 procent för Odinga. Valdeltagandet var med 86 procent det högsta som uppmätts i ett kenyanskt val, men vissa bedömare ifrågasatte om en så hög andel verkligen hade röstat.

Odinga vägrade först att godkänna beskedet om att Kenyatta vunnit redan i första valomgången, med bara 8 000 rösters marginal. När Högsta domstolen efter några veckor fastställde resultatet godtog emellertid Odinga det, och sade att han ville undvika ny blodspillan.

Därefter blev Uhuru Kenyatta den förste tjänstgörande presidenten som har ställts inför Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag. Han misstänktes för att ha eldat på det etniska våldet efter valet 2007. Men till sist beslutade ICC att lägga ned åtalet, i brist på bevis. Åklagarsidan anklagade Kenyatta för att ha hindrat utredningen, (FNB–TT)

Bakgrund: Kenya inför valet 2017

Missnöjet med stigande matpriser och ökade levnadsomkostnader överlag har varit viktiga valfrågor. President Kenyatta drev i maj på för att parlamentet skulle godkänna nya subventioner för att råda bot på det. Han höjde också minimilönerna med nästan en femtedel.

Odinga å sin sida har gett löften om lägre hyror i städerna och prissänkningar på sådant som majs, mjölk, paraffin och bussresor. Vallöften som skulle spä på det höga budgetunderskottet som Internationella valutafonden (IMF) redan håller ett öga på.


Kenyatta har också gjort mycket för att framhäva de infrastruktursatningar som regeringen har gjort. Han har invigt nya broar och aviserat byggen av vägar och kraftstationer.

Inför valet har fyra mindre partier, bland annat det som är kvar av det tidigare dominerande Kanu, gått samman med Jubileumsallianspartiet (JAP), som regeringsalliansen bytte namn till 2015. Opinionsundersökningar i juni tydde på att Odinga och hans partiallians hade knappat in på Kenyattas försprång.

Fakta: Kenya

  • Kenya har omkring 46 miljoner invånare och ett 40-tal folkgrupper. Nästan två tredjedelar av invånarna tillhör någon av de fem största: kikuyu, luhya, kalenjin, luo och kamba.
  • Det självständiga Kenya var länge förskonat från allvarliga etniska konflikter, men motsättningar har på senare år urartat i våld.
  • Halva befolkningen är under 19 år.
  • Merparten av befolkningen bor i de bördiga högländerna, där det odlas te och kaffe.
  • Huvudstaden Nairobi ligger där högplatån övergår i savanner i söder. På savannen som fortsätter in i norra Tanzania finns några av de berömda nationalparkerna: Masai Mara, Amboseli och Tsavo. De rymmer elefanter, lejon, giraffer, zebror och antiloper.
  • Angränsande länder är Tanzania, Uganda, Somalia, Sydsudan och Etiopien.
  • Källa: Utrikespolitiska institutet, UI.