”Hos oss kan ingen som dömts för hets mot folkgrupp verka.”

Nu kom den, utfästelsen Sannfinländarnas kriti­ker tidigare försökt klämma ur ex-ordförande ­Timo Soini. Han slank alltid undan, till synes utan blåmärken.

Det är Soinis efterträdare Sampo Terho som levererar den. (Yle 14.8.) ”Hos oss” (meillä) måste han säga, eftersom han ännu inte kan säga ”inom vårt parti”.

Insamlingen av de 5 000 namn som behövs för att riksdagsgruppen Nytt alternativ ska kunna ömsa skinn och bli partiet Blå framtid går inte riktigt lysande. Insamlarna har på två månader bara kommit halvvägs, ungefär.

Men ett antal fullmäktigegrupper finns, bland ­annat i Esbo och Vanda. Samt sannfinländska krets­organisationer i Egentliga Finland, Lappland och Birkaland.

Nytt alternativ samlades till sommarträff i Esbo ­i går, måndag.

Det är gruppens första sommarmöte och, om allt går enligt ritningarna, också det sista. Av press­bilderna från mötet framgår att de som ställde sig i talarstolen redan talade mot en blåvit bakgrund med texten Blå framtid.

Underrubriken var ”Resultat” och ”Hopp”.

Jo, hoppas kan man alltid.

Men politiska resultat är inte helt lätta att uppnå, när understödet enligt galluparna på sin höjd är ett par, tre procent och det gamla partiets ministrar sitter kvar i regeringen lite på nåder.

Soinis kronprins Sampo Terho är tillsvidare enbart ordförande för föreningen Blå framtid. Den kämpar för att profilera sig mot det gäng som är kvar i partiet­ Sannfinländarna och inte behöver jaga namn på gator, torg och byvägar.

Det gäng som skulle bli de riktiga Sannfinländarna är inte riktigt säkra på att de blev det – responsen från fältet tyder på att det inte gick riktigt bra det där. Mycket annat är också, som framgår ovan, osäkert.

Någon egen presidentkandidat är till exempel inte­ att tänka på. Främst av helt förståeliga tid­tabellsskäl, men det svider säkert ändå.

Inför de journalister som bevakade sommar­mötet gällde det givetvis att tona ner, alternativt förneka, sneglandet mot Sannfinländarna, eftersom det antyder osjälvständighet och osäkerhet.

Jag tänker inte börja dra några linjer för vår politik utgående från något annat parti, sa Sampo Terho i Esbo.

Men så gjorde han det ändå:

”Hos oss kan ingen som dömts för hets mot folkgrupp verka.”

Trevligt för dem som ogillar hets mot folkgrupp.­ Men hundraprocentigt trovärdigt förefaller ­uttalandet precis inte.

Att använda hets mot folkgrupp-kortet mot det nygamla partiet Sannfinländarna är ju tacksamt, eftersom det finns ett flertal måltavlor, börjande med partiordförande Jussi Hallo-Aho själv.

Han har sällskap av riksdagsledamot Teuvo ­Hakkarainen – känd sågägare med problematiskt förhållande till sprit – av Freddy von Wonterghem – stadsfullmäktigeledamot i Kotka, som hävdat att nazisternas massdödande överdrivits – och av ­Sebastian Tynkkynen, tidigare ordförande för sannfinländarnas ungdomsförbund.

Tynkkynen hör till dem som varit allra skarpast i sin kritik av Soini, efter att partiet sprack.

Ifall någon av de här herrarna följt med till Nytt Alternativ hade det varit besvärligare.

De övriga bitarna i det som var de gamla Sannfinländarnas invandringspolitik förfaller inte att ha genomgått några större förändringar utan har inkorporerats av Nytt Alternativ som sådana.

Någon av EU utformad politik för att dela på ­ansvaret för asylsökande? Nej!

Fler kvotflyktingar, vars status som flyktingar ju är fastställda av FN? Nej!

Det kallas realism utan rasism, enligt Simon Elo, riksdagsgruppens ordförande.

Realism är bra.

Men det inbegriper förmågan att lyfta blicken över landets gränser.