Ett stort antal människor – ibland talas det om ­uppemot en miljon – befinner sig i limbo i Libyen.­ De har kommit dit på grund av drömmen om ­Europa.

Ta ”Jonathan”, 13 år, vars historia återberättas av IOM, FN:s flyktingorganisation. Han växte upp i Västafrika, under fattiga för­hållanden. Drömde om att blir professionell fotbollsspelare i Italien, helst för Juventus. Intäkterna­ från den framgångsrika fotbollskarriären skulle­ göra det möjligt för honom att få familjen till ­Italien.

Så när en möjlighet att komma till dröm­landet uppenbarade sig tog han den. Betalade en ansenlig­ summa till smugglare (hur han fick ihop pengarna­ framgår inte). Inledde en 7 000 kilo­meter lång resa­ med truck från Senegal genom ­Mali och ­Burkina Faso till Libyen. Han togs till fånga och miss­handlades tre gånger. Andra gången, i södra­ ­Libyen, måste en släkting betala kidnapparna en summa motsvarande drygt 460 euro för att han skulle släppas.

Väl framme i Tripoli, Libyens huvudstad, ­arbetade han som städare, i väntan på en plats i en av de tvivelaktiga gummibåtar som lägger ut från den libyska kusten. En båtplats kostade 500 libyska dinarer, eller omkring 300 euro.

Första gången han skulle stiga i båten attacke­rades flyktinggruppen av smugglare och kom inte­ i väg. Andra gången blev den föga sjösäkra farkosten­ stoppad av den libyska kustbevakningen och ­”Jonathan” fördes till ett av de 29 transitcenter­ som FN:s flyktingorganisation upprätthåller i Libyen.­ Sedan fick han hjälp att återvända hem av ­samma organisation.

Han drömmer fortfarande om att bli professionell fotbollsspelare.

I en rapport IOM sammanställde i fjol, efter att han intervjuat närmare 6 300 migranter i transit­center i Niger, säger huvuddelen av dem att den ­information de haft när de inledde resan visat sig felaktig. Det gällde också fast uppgifterna getts av familj och vänner, vilket oftast var fallet. Bara en mindre del, 15 procent, hade fått sin information från återvändande migranter.

Knappt hälften av de 6 300 svarade på frågan om de farit illa – råkat ut för fysiska, psykiska, ekonomiska, sexuella övergrepp – under resan. Närmare 80 procent besvarade frågan jakande.

En ”Jonathan” kunde knappast ha fått asyl, ­möjligen kunde det ha getts på humanitära grunder, med hänvisning till hans ålder. Han var en migrant, inte en flykting.

Men det EU-länderna sedan 2014 försökt enas­ om är en gemensam asyl- och migrations­politik. Också­ en 13-årig migrant från Väst­afrika måste­ alltså­ ­beaktas när man söker en lösning och den ­problematiken är om möjligt än mer svår­hanterbar än den renodlade asylpolitiken. Det ­måste till en utjämning av de ekonomiska ­klyftorna mellan­ Europa­ och Afrika och det är inte­ fixat i en handvändning. Det har pratats om det ­sedan 1960–1970-talen. En del har hänt – Afrika har en växande medelklass – men världsdelens fattiga kan fortsättningsvis fylla miljoner och åter miljoner gummibåtar.

En klar majoritet av EU-medborgarna anser­ att EU måste komma fram till en gemensam asyl- och migrationspolitik. Siffran är 68 procent. Detta­ ­enligt den senaste Eurobarometern, en åter­kommande undersökning EU-kommissionen gör.

Det är rimligt och rationellt, för precis som miljö­frågorna är det här en fråga som inte gör halt vid några nationsgränser. Taggtrådsstängsel är bara en tillfällig, på sikt ohållbar ”lösning”.

Det finns en viss skillnad i opinion mellan väst och öst. 86 procent av spanjorerna vill ha en gemen­sam politik, 84 procent av invånarna­ i ­Nederländerna, 83 procent av tyskarna, 76 procent­ av svenskarna. I östra EU är siffrorna lägre: Tjeckien­ 37 procent, Ungern och Estland 47 procent, Polen 49 procent, Lettland 50 procent. Finland med 57 procent befinner sig mer i öst än i väst.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel bjöd i juni in ett antal afrikanska ledare till Berlin, för att diskutera hur man gemensamt kunde komma framåt. I Frankfurter Allgemeine (14.8) beklagar hon oenigheten inom EU och säger att samarbetet med afrikanska länder fungerar så mycket bättre.

Det är inte direkt smickrande för de gamla kultur­länderna i Europa.