Den här ledaren har en mänsklig upphovsman. Men kunde en robot i framtiden ta över uppdraget som ledarskribent? Förmodligen. Redan nu skrivs en del av sportnotiserna i Österbottens Tidning och Vasabladet av roboten­ Rosalinda, och i USA som går i spetsen för utvecklingen har automatiseringen inom journalistiken gått betydligt längre.

Nå, nu ska ju ordet robot här sättas inom citations­tecken, det är ingen plåtgubbe eller­ -gumma­ som sitter vid datorn, utan en algoritm som på given order samlar fakta, bearbetar och skriver notiser. Det är kanske lite tillspetsat att tänka­ sig en algoritm som skriver ledare men ingen­ omöjlig utmaning som projekt för utveckling inom artificiell intelligens; AI. AI kommer att revolutionera arbetslivet, förmodligen på kortare tid än vad vi kan eller vill föreställa oss.

Där tekniken tidigare tagit över där man behövt­ rå styrka eller flinka fingrar och automatisering handlat om att rationalisera bort arbetskraft som utför rutinuppgifter, handlar nästa revolution inom­ arbetslivet om att expertfunktioner tas över av datorer och artificiell intelligens.

AI och robotisering är en av framtidens megatrender. Frågan är inte huruvida det här händer ­utan med vilken tidtabell och på vems villkor. Med tanke på de enorma summor som satsas på forskning och utveckling inom området är det självklart de ekonomiska intressena som styr utvecklingen.

I många fall handlar det om att människa och ­dator samverkar. Med avancerad artificiell intelligens innebär det här att kravet på expertis hos människan som utgör gränssnittet mellan problem och lösning minskar då sakkunskapen finns hos datorn.

Det som skiljer AI från tidigare generationer av datorer, program och algoritmer är förmågan att lära sig. I tidigare tillämpningar har datorerna kunnat utföra avancerade beräkningar och upp­gifter, men bara enligt ett på förhand programmerat schema. AI har förmågan att lära sig medan­ uppdraget utförs. Med AI-lösningar kan en­heterna också samverka och lära av varandras erfaren­heter.

IBM:s AI-bestyckade superdator Watson hade­ från början ett uppdrag, att kunna besvara – eller­ egentligen ställa – frågor på naturligt språk och finna­ svaren i tävlingar som Jeopardy. Det låter kanske trivialt, men är en oerhörd utmaning i en datorvärld där man varit van att tänka i fyrkantiga termer av ja-nej, etta-nolla.

2011 slog Watson sina mänskliga medtävlare, i dag har han (?) lärt sig mängder av andra uppgifter. Tidningen Computer Sweden skriver om maskinlärande, djuplärande, neuralnät, naturlig språk­behandling, datoriserad syn, taligenkänning och sentimentanalys.

Osmo Soininvaara, fackboksförfattare och tidigare­ grön riksdagsledamot, skriver i Suomen Kuvalehti (31/2017) om hur Watson blivit skicklig som stöd för läkare vid medicinska diagnoser. AI-tillämpningar är redan nu snabbare och mera pålitliga än människan då det gäller att tolka röntgenbilder.

En AI-doktor kan förutom sin egen erfarenhet också förlita sig på erfarenheten från otaliga andra nätverkande AI-doktorer.

Fortfarande behövs ett empatiskt gränssnitt mellan­ patient och dator, och många diagnosgrepp kräver en mänsklig hand, men det råder inget tvivel­ om att AI-tillämpningar kommer att få en allt större roll i vården.

Arkiater Arvo Ylppö ska en gång ha sagt att han botat fler patienter över en kaffekopp än genom att förskriva mediciner. Det må ha varit en överdrift, men det man inte kan överskatta är betydelsen av mänsklig interaktion i vården. Men med tillgång till AI kan också en mer oerfaren läkare ta beslut i situationer hen inte stött på tidigare.

Bilindustrin arbetar hårt på självkörande fordon.­ Där är utmaningarna mycket stora, men så också­ de förväntade vinsterna. Den här utvecklingen kommer att ge oss en säkrare trafik, ett helt nytt tänk där automatiska taxibilar ersätter mycket av privatbilismen – men också miljoner arbetslösa chaufförer världen över när både person- och varutransporter automatiseras.

AI kommer också inom juridiken där man redan nu låter datorer analysera komplicerade avtals­frågor. Det är kanske svårt att tänka sig datoriserade åklagare, advokater och domare i brottmål där det handlar om vittnespsykologi och mänskligt omdöme, men i mera formella frågor kan man utgå från att AI kan komma till objektiva lösningar.

Roboten – låt oss använda det lite svepande uttrycket – har heller aldrig baksmälla, tar inte mutor­ eller går i strejk.

Utvecklingen går inte att hejda, men måste ­debatteras, för frågorna kring denna framtid är många. Det handlar bland annat om genomskinlig­het och insyn, hur kan man försäkra sig om att de som skapar programmen inte väver in moduler­ som gynnar­ deras egna intressen? Framför allt handlar det om de samhälleliga följderna då de nya ­lösningarna gör miljoner och åter miljoner människor arbetslösa.

Soininvaara ser hur arbetsmarknadens efter­frågan på intelligens kommer att minska, precis som maskinerna minskade kraven på rå kraft hos arbetarna, men att social förmåga i stället kan bli det som man frågar efter.

Hur ska man fördela den ekonomiska vinningen­ från automatisering, robotisering och artificiell ­intelligens? Kan man beskatta robotar och artificiell intelligens? Kan datorerna bli för intelligenta­ och innebära ett hot mot mänskligheten? Det är pinsamt tyst kring de här frågorna.