– Händelserna fick mig att verkligen stanna upp. Efter det här vill jag inte vistas ensam ute då det är mörkt, säger Rantanen.
Hon har flyttat till en egen bostad för bara några veckor sedan. Hon ringde sin mamma så fort uppgifterna om händelsen nådde henne. Hon ville försäkra att hennes yngre bröder var trygga. Under söndagen besökte Rantanen Salutorget tillsammans med sina vänner.
– Tidigare upplevde jag Åbo som ett tryggt ställe. Nu känner jag inte för att gå ensam, säger Somaya Madmoune som bor precis i närheten av Trätorget där gärningsmannen knivhögg en del av sina offer.
Under söndagen besökte många händelseplatsen som fyllts av blommor och ljus. Torget var rätt tomt, endast några få människor stannade vid en glasskiosk.
Tillbaka till torget
Elina Aarnio är bosatt några kilometer från Åbo centrum. Också hon besökte Salutorget under söndagen och planerade att göra så också på måndag då torghandeln igen sätter igång.
– Händelserna fick mig att gråta och fick mig även att känna en liten panik, säger Aarnio.
Hon vill inte tillåta händelserna påverka hennes vardag.
– Det här får inte påverka mitt liv. Jag kan inte stanna hemma. Jag vägrar att känna rasistiska känslor eller rädsla, säger Aarnio.
Eila Lind promenerar på torget i Aarnios sällskap. Hon bor i Kråkkärret där även många med invandrarbakgrund är bosatta. Uppskattningsvis 40 procent av invånarna har ett annat modersmål är finska eller svenska.
– Jag vågar nog röra mig i området också i fortsättningen, säger Lind bestämt.
Riikka Hagman, som bor i Pemar, jobbar vid Trätorget. Medan händelserna pågick i fredags var hon ute och handlade och vittnade en del av attacken. Även Hagman ska återvända till jobbet på måndag.
– Planen är att äta lunch ute. Trots att jag ibland känner rädsla vill jag inte ändra på mitt normala beteende och på så sätt ge gärningsmannen budskapet att de nått sitt mål. Också i fortsättningen ska jag resa och besöka torg, säger Hagman.