Terrorattacken i Åbo visade att Skyddspolisens haft rätt i sin hotbedömning gällande terrorhotet i Finland: Det finns terrorister i Finland, och gärningsmannen hade en profil likt de som begått islamistiska terrordåd i Europa på sistone.
Attacken följde också samma mönster som de jihadistiska attackerna i Europa, vilket enligt terrorismforskare Leena Malkki är deras sätt att visa finger åt västerlandet med budskapet att ”ni inte kan skydda era kvinnor och barn”.
Knivattacken i Åbo har utlöst starka reaktioner i form av sorg, frustration, ilska och direkt hat bland många finländare. De invandringsfientliga krafterna fick vatten på kvarn eftersom den 18-åriga marockan som mördade två personer och knivskar ytterligare åtta personer, var en asylsökande som fått avslag på sin ansökan.
Faktum är att flera av de knivskurna männen som hade modet att gå emellan för att skydda de kvinnor som terroristen riktade sina angrepp mot, kommer från samma kultur och religionsbakgrund som förövaren. De gick emellan för att skydda, försvara finländska kvinnor som utsattes för våld. De tog emot knivhuggen ämnade för andra, eventuellt med skador för livet.
De agerade som medmänniskor, bakgrunden var irrelevant. Men det är kanske lätt att förtränga.
Faktum är ändå att vi länge i Finland haft en invandringsdebatt som, för att använda president Sauli Niinistö ord, ”drabbats av en vilja att missförstå hellre än förstå”. Vi har helt enkelt inte klarat av att föra en konstruktiv debatt.
President Niinistö påminde i sitt nyårstal 2016 om att han vi inte har resurser att ta emot alla som vill komma till Finland, endast de som lider den största nöden. ”Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts”.
Niinistö konstaterade vidare att alla som kommer goda avsikter inte har goda avsikter. ”Vissa har terroristbakgrund och andra gör annat illa. Ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare”.
Inom regeringen Sipilä har Centern och Samlingspartiet använt Sannfinländarna som populistiskt verktyg i invandrings- och minoritetsfrågor. Statsminister Juha Sipilä har själv heller inte visat något intresse för att vara den samtalsledare som kunde lotsa landet vidare i dessa frågor. Samhällsklimatet har blivit hårdare, polariseringen har ökat.
Möjligheterna att förebygga och/eller hindra dylika attacker är begränsade. Men utan direkta förhandsuppgifter är det nästintill omöjligt att förhindra terrorattacker som till sin natur är sådana att de inte kräver några omfattande förberedelser, som knivattacken i Åbo eller attackerna där mördarna kört in med bil i folkmassorna.
Kraven på att få den nya underrättelselagstiftningen i kraft har därför fått ny fart. Enligt Sipilä är underrättelselagstiftningen en del av den nationella säkerheten, och Finland ligger efter EU-nivån.
Den lagstiftning som planeras skulle bland annat ge myndigheterna rätt att bedriva underrättelseverksamhet på nätet. Underrättelseverksamheten skulle kunna ske i Finland och utomlands.
Skyddspolisen skulle allt mer få rollen som underrättelsemyndighet. För att man ska kunna ge polisen underrättelsefullmakt krävs ändringar i grundlagen. Detta är inte helt oproblematiskt eftersom den personliga integriteten urholkas. Därför har det också varit svårt att nå politisk enighet i frågan. Nu är läget ett annat. Att snabbt ändra grundlagen kräver att minst 167 av riksdagens 200 ledamöter stöder förslaget. Det finns också tryck på att avvisningen av de som fått avslag på sin asylansökan ska ske snabbare.
Det finns ingenting som är så sårbart som ett öppet samhälle. Samtidigt är vår skyldighet gentemot tidigare och kommande generationer att försvara denna samhällsmodell.
För att befästa vår ställning som en human rättstat, bör vi därför också i fortsättningen ta emot de som flyr för sina liv trots insikten om att det bland dessa utsatta människor kan gömma sig terrorister som är ute för att mörda, för att skapa kaos och otrygghet.
Det är ett pris vi tvingas betala för att leva upp till våra värderingar, vår syn på medmänsklighet och demokrati.
Ledare
22.8.2017
Tillsammans står vi starka
Ett sårbart öppet samhälle är det pris vi tvingas betala för att leva upp till våra värderingar, vår syn på medmänsklighet och demokrati.