Vem behöver fiender när vi har egna språkrör som i sin blinda kamp för att staden och regionen ska växa, helt bortser från essensen i vår unika position och blundar för det som tagit oss så här långt: tvåspråkigheten, öppenheten och mångfalden – tillsammans med den österbottniska företagsamheten och envisheten.För en dryg vecka sedan, på årsdagen av den enande och enorma manifestationen för Vasa centralsjukhus på torget i Vasa, uttalade sig stadsstyrelsens ordförande Kim Berg (SDP) så här kring kampen om jouren:

– Språkfrågan lyftes fram lite väl starkt. Det stärkte nationellt uppfattningen om Vasa som en enspråkigt svensk stad. Det gav fel signaler och påverkade sjukhusets rekryteringar.

Sjukhusets chefsöverläkare Auvo Rauhala påpekade - trots det nära samarbetet duon haft de senaste åren - att Berg är ute och cyklar. För sjukhuset har språket och rekryteringen inget med varandra att göra, menar Rauhala.

I år har finskspråkiga dagstidningen Pohjalainen ofta uppmanat Vasa stad att hårdare marknadsföra staden som finskspråkig, för att enligt den egna logiken locka arbetskraft. Tvåspråkigheten - eller svenskan - tycks av tidningen ses som ett hot mot stadens utveckling.

Det går inte ens att mäta hur mycket man missar målet med, när retoriken och budskapet är att lyfta fram det finska på bekostnad av (helst gömma undan så mycket det bara går) det svenska, för att locka hit arbetskraft och utvecklas.

Någonstans blir ju hela tankesättet, att Vasa ska marknadsföras mera som en finskspråkig stad för att locka nyinflyttade väldigt fel - ja rentav fult och nedsättande även gentemot den finskspråkiga befolkningen i resten av landet. Som om det vore enda sättet att locka hit någon med finska som modersmål: ”Vi är mer finskspråkiga än ni tror, så även du kan trivas i Vasa." Typ.

Inom ramen för detta synsätt, så utgår man från att merparten av den finskspråkiga befolkningen i vårt land är avogt inställd till svenskan, att majoriteten räds det svenska språket. Men vem skulle ens vilja flytta till en stad som utgår ifrån att just du är inskränkt och anser att Finlands historiska tvåspråkighet är ett problem?

Och. Slump eller inte, men har inte minskningen av Vasas befolkningsunderlag börjat ungefär samtidigt som alla konstiga tankar kring tvåspråkigheten vuxit sig starkare och matats ut till folket?


Vägen framåt för Vasa stad kan inte vara att gömma tvåspråkigheten, hymla med den eller skämmas för den. Vägen framåt bör vara att lyfta fram den så mycket det bara är möjligt, att rida på den, att utnyttja den till fullo.

Om det är bildade människor vi söker till våra företag och vårt sjukhus, så tenderar bildningen i sig vara en lockfågel. Bildade människor tenderar också att se möjligheter fram om hot samt att se bortom generaliseringar och fördomar - även de som nu aktualiserats av månget finskspråkigt språkrör den senaste tiden - lokalpolitiker som dagstidning.

Se bara på de fyra läkarna som valde Vasa centralsjukhus som arbetsplats just tack vare tvåspråkigheten och såg en flytt till Vasa som ett bra sätta att språkbilda sig.

Ilinda Manelius, 34 år från Helsingfors. Matti Försti, 29 år från Kauhava. Auli Mela, 30 år från Esbo. Tre nyanlända läkare vid Vasa centralsjukhus som valde Vasa för att få något mer.

– När jag tidigare jobbade i Helsingfors hade jag en del svenska patienter. Det väckte min nyfikenhet. Jag blev intresserad av att aktivera min skolsvenska. Rubrikerna förra hösten väckte mitt intresse för just Vasa, säger Manelius.

– Det här är min enda möjlighet i livet att lära mig svenska. Det ger en chans att senare också jobba i Sverige, säger Försti.

– Har man rätt inställning och är redo att lära sig svenska så ska man absolut överväga Vasa, säger Mela.

Det är den här trion (och säkerligen många fler) som ska utnyttjas när staden marknadsför sig i framtiden. Eller åtminstone budskapet som förmedlas av läkartrojkan.

Hjärtligt välkomna till Vasa, förresten.

En tillväxt - oavsett om det handlar om befolkningsmängd eller handel - byggs inte upp av rädsla, inskränkthet och fördomar. Vasas och hela regionens roll i framtiden kunde och borde vara den av mod, öppenhet och upplysning. Det är sådant som bygger drömmar och visioner som kan bli verklighet.


Språket i regionen är vårt varumärke, vår story. Vilken stad eller region som helst i landet kunde när som helst få för sig att konkurrera med våra andra styrkor, som är export, handel, innovation, utbildning, sjukvård och energiteknologi.

Men. Ingen annan stad eller region kan konkurrera med tvåspråkigheten. Den är vår allena att utnyttja - eller kasta bort.

Så hur ska vi ha det? Ska vi fortsätta mata fördomarna, elda på inskränktheten och sluta oss som musslor eller ska vi lyfta blicken, höja huvudet och vara stolta över vår unika position och språkliga mångfald.

Ibland får man precis det man beställer - så det vore hög tid att samla sig och beställa på nytt. Eller som Ilina Manelius säger:

– Det kan räcka med ett enda besök här så blir man förtjust i den härliga tvåspråkigheten.

Det låter som en rackarns bra story att bygga vidare på - om man vill det, vill säga.