Svenska Yles granskande program Spotlight belyste nyligen (5/12) den senaste utvecklingen inom kameraövervakning och ansiktsigenkänning. Tekniken ger myndigheterna ett mycket kraftfullt verktyg för brotts- och terrorbekämpning. Samtidigt passerar man över en gräns där medborgarens integritet är starkt hotad och möjligheterna till missbruk är gränslösa.
Ansiktsigenkänning är en specialkategori inom det som kallas mönsterigenkänning, på engelska pattern recognition. Utvecklingen inom området har varit hisnande, det som för några år sedan krävde beräkningskraften hos en stordator klarar i dag en mobiltelefon. Då kan man bara föreställa sig vad en superdator kan analysera.
I Finland testar Centralkriminalpolisen redan nu ansiktsigenkänning i sitt it-labb i Vanda och vill enligt Spotlight ta i bruk tekniken i övervakningskameror "så snart lagen och dataombudsmannen tillåter det".
Spotlight har talat med kriminalinspektör Arto Tuomela som ger ett exempel på vad "Nassu", som man kallar projektet, kunde användas till: "Om det till exempel kommer tips från Sverige om att mc-gäng eller extremister är på väg över gränsen kan individerna identifieras redan i hamnen med den nya tekniken."
Sedan kommer vi till det som känns som att öppna Pandoras ask: "Vi kommer att kunna identifiera personerna innan något brott har begåtts", säger Tuomela i inslaget.
Man kan hitta goda motiveringar för så att säga mota Olle i grind; att vägra potentiella våldsbrottslingar eller terrorister tillträde i vårt land. Nyligen hyllades den Viking Line-kapten som vägrade ta emot en hop nynazister på färjan till Finland inför demonstrationerna på självständighetsdagen.
Enligt Spotlight används tekniken redan av polisen på Südkreutz järnvägsstation i Berlin. I Wales användes tekniken då finalen i Champions League gick i Cardiff i somras. Polisfordon hade försetts med kameror och videomaterialet analyserades i realtid och matchades med olika databaser på eftersökta personer, personer misstänkta för brott, saknade personer eller ”personer av intresse”, berättar Spotlight med svenska datainspektionens tidning Integritet i fokus som källa.
I Tyskland har både advokatförbundet och medborgaraktivister kritiserat spaningsmetoden och kallat den både ovärdig en rättsstat och ett hot mot friheten.
Diskussionen handlar om det klassiska dilemmat; hur långt kan en demokratisk rättsstat gå i skyddet mot kriminalitet och terrorism och fortfarande beteckna sig som demokratisk rättsstat?
Bevakningskameror finns i dag snart sagt över allt. Om man i den allmänna brottspreventionens namn tillåter att de bestyckas med teknik för ansiktsigenkänning är steget inte långt till en heltäckande bevakning av var, när och med vem medborgarna rör sig. För en superdator är det ingen utmaning att matcha miljoner övervakningsbilder mot ansikten i körkorts- och passregister.
I en demokrati ska det här inte behöva vara något reellt hot, men den som kan sin historia vet hur skört bygge demokratin är.
Som om det vore nog med renodlad ansiktsigenkänning finns dessutom avancerade projekt där man hävdar sig med stor säkerhet kunna avläsa människornas emotioner. Vilket verktyg vore inte det för en envåldshärskare som talar på ett massmöte?
Den amerikanske datapsykologen Michal Kosinski hävdar att den algoritm han utvecklat med 90 procents säkerhet kan identifiera homosexuella män. Han varnar själv för konsekvenserna av sin forskning, och hbtq-organisationer i USA har enligt Sppotlight fördömt studien som "livsfarlig" och "skräpforskning". Och javisst, det finns fortfarande länder där homosexualitet är belagt med dödsstraff.
Forskningen kring ansiktsigenkänning verkar ha släppt anden ur flaskan, en ande som får Orwells storebror att framstå som en liten parvel.