Kriget har ändrat karaktär. Vi har redan länge varit mitt inne i ett informationskrig, där olika intressesfärer försöker påverka också Finlands inrikes- och utrikespolitiska linjedragningar.

Hybridkrigföringen är såtillvida djävulsk, att du inte vet när och hur fienden anfaller.
I efterhand kan du konstatera att felaktig eller delvis felaktig information sprids via mer eller mindre etablerade kanaler för att påverka folks uppfattningar.
Det handlar med andra ord inte längre enbart om regelrätt spionage i syfte att komma åt hemlig information, utan allt mer om desinformation, att påverka genom att skapa osäkerhet och förvirring.

Ibland kan till exempel en riktad cyberattack som slår ut en tv-station eller en bank inte ha någon speciell orsak, det är bara ett sätt för en (o)känd stat eller aktör att visa sin makt, att man har resurser till vad som helst ifall man det önskar.

Exempelvis Åland var hela sommaren under attack, och 15.9 då den ryska militärövningen Zapad började, var attacken massiv. Enligt uppgifter i den tyska tidningen Bild, övade manövern fullskaligt krig mellan Ryssland och Nato. I krigsleken ockuperades också finska hamnar och flygfält.

Det finns många exempel på ryskinfluerad nättrollsverksamhet riktad mot Finland. Bland annat de omtalade barntvisterna, som fortfarande genomsyrar ryssarnas vardagstänk eftersom ryssarna i många fall frågar sig om de kan ta barnen med sig då de besöker Finland.
Ett annat exempel på falska nyheter är påståendena om att Finland inte står bakom EU:s handelsembargo.

Inför senaste riksdagsval spreds under valdagens tidiga timmar nyheten om att en flicka i Vanda under natten blivit våldtagen av en invandrare.
Redan klockan tio på förmiddagen kunde polisen dementera uppgiften: Det fanns inga anmälningar om en våldtäkt i Vanda. Men nyheten levde ändå hela dagen och påverkade säkert väljarnas valdeltagande och röstningsbeteende i någon grad.

Ryska internettroll försökte också påverka de brittiska väljarna i samband med folkomröstningen om ett utträde ur EU. På 48 timmar runt valdagen den 23 juni 2016 postade ryska konton omkring 45 000 inlägg, visar en undersökning gjord av universitet i Swansea (The Guardian).
Storbritanniens premiärminister Theresa May pekade ut Ryssland för att försöka påverka den demokratiska processen i flera västländer.

Ryssland satsar en miljard dollar per år på desinformation, men ryssarna är bara en av många statliga aktörer. Dessutom finns det också statliga robotar och kommersiella robotar som mekaniskt skickat ut massor med mejl. Många av dessa robotar går också att hyra för politiska eller kommersiella ändamål, för marknadsföring helt enkelt.

Frågan är hur man kan eller ska försvara sig mot denna typ av krigföring.
Förutom statliga och interstatliga underrättelsetjänsters hemliga organisationer med mål att identifiera spridare av desinformation, som finns det också sådana som verkar helt öppet.

En av dessa är EEAS (European External Action Service East Stratcom Task Force) i Bryssel. På deras egen webbsida: EUvsDisinfo.EU, framgår att organisationens uppdrag är att hjälpa EU-länderna att bättre kunna försvara sig mot Rysslands desinformationskampanjer.
Också Finland har numera ett eget hybridhotcenter, det europeiska kompetenscentret för motverkande av hybridhot (European Centre of Excellence for Countering Hybrid Threats).
Utöver Finland deltar elva stater i det nya hybridcentrets finansiering och verksamhet. EU och Nato är partner. Det är närheten till Ryssland som gjort att centret finns i Finland.

De starka reaktionerna på de hemligstämplade uppgifterna om landets underrättelseverksamhet i HS-artikeln förra veckan, visar att läget är mera spänt än vad man vill ge sken av.

Nästa gång du läser en nyhet kan du alltså inte veta om den håller streck eller inte. Det gäller alltid att tänka efter vems intressen nyheten kör.
Det nya gränslösa kriget är här, men den illasinnade fienden är svår att spåra.