- Åhå, säger Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo.
- Det där har hon inte sagt nåt om tidigare....
Så kunde en fri tolkning av partiordförandens utlåtande om de senaste vändningarna inom Samlingspartiet vara utformad.
Elina Lepomäki, en av dem som utmanade Orpo när Samlingspartiet senast valde ny ordförande, gillar inte utformningen av vare sig vård- eller landskapsreformen. (VBL 1.3.)
Att inte gilla landskapsreformen, med dess omisskännliga doft/lukt (stryk det icke önskade) av Centerpolitik, är väl närmast en merit inom Samlingspartiet. Om inte officiellt så i varje fall inofficiellt.
Men att inte gilla vårdreformen och anse att valfrihetstänket som det nu är utmejslat inte kommer att falla väl ut, det är värre. Lepomäki väljer dessutom att säga detta veckan innan regeringens förslag till valfrihet inom vården ska upp till behandling i riksdagen. Det ska, om allt går som tänkt, ske på torsdagen.
Hon hävdar dessutom, så där lagom luddigt, att hon inte är ensam om sin åsikt i det samlingspartistiska lägret.
Styrkeförhållandet mellan regering och opposition i riksdagen är 106 mot 94. Minus en i regeringslägret, eftersom talman Paula Risikko (Saml) inte får rösta. Det är, vid business as usual, trots allt en majoritet. Men när det stormar är ett så knappt övertag bräckligt.
Ifall bara en handfull av Samlingspartiets trettioåtta riksdagsledamöter antingen
1. redan delar Lepomäkis åsikt
2. på slutrakan låter sig övertygas av hennes resonemang och tuffa sätt att sticka fram hakan
3. ... eller får maginfluensa nästa vecka
blir det dött lopp eller nederlag för regeringen i riksdagen.
Åhå, som sagt. Men budet hittills är att den samlingspartistiska riksdagsgruppen inte kommer att avvika från överenskommelsen med Centern. Gruppordförande Kalle Jokinen sa så efter att Lepomäki "kom ut" i onsdags. (Helsingin Sanomat 28.2.)
Elina Lepomäki, 36-årig Esbobo, sitter första perioden i rikdagen. Hon är både diplomingenjör och ekonomiemagister och har en internationell framtoning; bodde som barn i Tyskland och har som vuxen bland annat suttit tre år på en chefspost vid Royal Bank of Scotland.
Politiskt är hon klart marknadsliberal. Hon är styrelseordförande för partipolitiskt obundna tankesmedjan Libera, i vars verksamhet ordet frihet sitter i högsätet ( ”...främjar individuell frihet, fritt företagande, fria marknader, ett fritt samhälle.”)
En del politiska förståsigpåare drar en skiljelinje mellan Lepomäki och en del andra samlingspartister genom att säga att hon är "pro marknaden", medan dessa andra bara är "pro business", oavsett hur denna business utformas.
Lepomäki kritiserar vårdreformen för att den i nuvarande tappning inte skulle leda till verklig konkurrens; små aktörer inom vårdbranschen skulle inte ha en chans. Det liknar det resonemang samlingspartistiske riksdagsveteranen Pertti Salolainen förde för ett år sedan, då han varnade för att stora internationella vårdkedjor kan komma åt att skumma grädden och efterlämna väldigt lite skattepengar i Finland.
Hon ser, i likhet med mången annan bedömare, heller inga tecken på att samhällets vårdkostnader skulle sjunka. Landskapen ska ju få sina vårdpengar av staten och blir därigenom inte motiverade att hålla ner kostnaderna. Frestelsen blir snarare att maximera dem, annars kan ju statens tilldelning bli knappare nästa gång.
Modellen riktar inte heller vården mot de grupper som främst skulle behöva den utan ökar användningen bland förhållandevis friska personer, skriver hon i sin kolumn i Uusi Suomi.
Vilken modell vill Levomäki se i stället?
En modell med en vårdpeng som följer patienten och som finansieras av trygga gamla FPA. Landskapen skulle inte behöva blandas in. På sikt skulle kommunerna sedan kunna ge över ansvaret för vården till staten.
Oppositionen applåderar henne. Det artar sig till en intressant kommande vecka i riksdagen.