I EU:s nordöstra hörn ligger Finland, i EU:s sydvästra hörn ligger Portugal, båda befolkningsmässigt små länder i periferin.
Från det senare landet kommer nu en nyhet gällande förnybar energi. ( Källa: www.euractiv.com ) Förra månaden producerade Portugal så mycket energi med hjälp av vind och vatten att det täckte hela behovet. Totalbehovet var var 4,647 Gwh (gigawatttimmar), det producerades 4,812 Gwh Portugal har många dammbyggen – 55 procent av energin i mars kom från vattenkraft – och en blåsig kust.
Det är första gången någonsin under 2000-talet som ett land lyckats med det här. Det har höjt stämningen bland de EU-parlamentariker som vill justera EU:s procentmål gällande förnybar energi uppåt. Målsnöret ligger för närvarande vid 27 procent år 2030. Upplivad av nyheten från Portugal twittrar till exempel Claude Turmes, grön EU-parlamentariker från Luxemburg, om hur skrattretande lågt det officiella målet är.
Förhandlingar om målet är de facto på gång mellan EU-parlamentet, EU-kommissionen och medlemsstaterna. Parlamentarikerna talar för 35 procent, kommissionens och medlemsländernas bud har tillsvidare varit status quo, det vill säga 27 procent. Men enligt uppgifter som sipprat ut från Berlaymont, kommissionens huvudkvarter i Bryssel, kunde 30 procent vara en möjlig kompromiss.
Tillbaka till Portugal: Enligt beräkningar gjorda av två portugisiska organisationer minskade koldioxidutsläppen i landet i mars med 1.8 miljoner ton. 20 miljoner euro sparades på grund av minskat behov av utsläppsrätter.
Ändå är allt förstås inte idel solsken. Portugals isolerade läge är ett problem vid energiexport eller -import. Energinätet är integrerat med det spanska. Men det är i nuläget, av uppenbara geografiska skäl, också allt - i väntan på att en kabel över till Marocko ska bli färdig.
En enskild marsdag, den 11 mars, producerade Portugal energi långt över behovet (143 procent). Men överskottet kunde inte vare sig exporteras eller lagras. Energinätet var inte tillräckligt robust för att svälja det och det fanns inte tillgång till exempelvis batterier kraftiga nog för att lagra det.
Eftersom det innebär slöseri ifall energi inte transporteras från ställen där den inte behövs till ställen där den behövs har EU ett mål också för det här.
Om två år, 2020, borde 10 procent av varje medlemslands energiproduktion kunna exporteras till andra EU-länder, via tillräckligt sammankopplade nät. Men ett tiotal av medlemsländerna befinner sig ännu ganska långt från det här målet. För vissa är det svårare än andra på grund av geografin.
Finlands energikarta ser på grund av vårt läge och klimat annorlunda ut än Portugals. Vattenkraften, som är så stor i Portugal, är anspråkslös i Finland och redan utbyggd i den mån det varit tekniskt, ekonomiskt och politiskt möjligt.
När Finland kunde tänkas vara framme vid en månad när hela energibehovet täcks med hjälp av förnybar energi – egenproducerad energi eller importerad - är omöjligt att säga.
Men det Finland och Vasa redan bidrar med - och i än högre grad kan bidra med i fortsättningen - är teknikutveckling. Satsningar som gör det möjligt för allt fler länder att nå allt högre andel förnybar energi och distribuera eller lagra den enligt behov.
Samtidigt som EU inom ramen för det som kallas energiunionen försöker kopplade samman energimarknaden hägrar långt in i framtiden en långt större vision: en energins silkesväg. Alltså en sammankoppling av Europa och Kina, som på grund av tidsskillnaden skulle vara till fördel för båda parterna. När det är natt och därför behövs mindre energi i Kina är det dag i Europa och vice versa.
Men den vägen finns länge än bara på pappret.