Det här är en argumenterande text. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna. Tränare har genom tiderna ropat sig hesa på sina spelare när det blivit oroligt på planen. De har otaliga gånger poängterat hur viktig tron på det egna spelsystemet är. En av dessa tränare är Darryl Sutter i Los Angels Kings. Han präntade in en spelidé i sina spelare som fastnade och därför summeras lagets väg till Stanley Cup bäst med det amerikanska uttrycket, ”Stick to the game plan”. Med sin spelidé manglade Kings först sönder San Jose i NHL-slutspelet. Anaheim besegrades sedan och till slut föll även Chicago. I själva finalserien låg man under mot Rangers flera gånger men reste sig nästan varje gång. Ett dylikt saldo talar om otrolig vinnarmentalitet. Det handlar inte om hur mycket styrk du kan ta, det handlar om hur mycket du kan ta och fortfarande resa dig. Laget jobbade hem stenhårt i varje match och spelarna offrade sig för laget. Därtill var Kings som bäst när det gällde och orkade ta det där lilla extra skäret. Justin Williams och Marian Gaborik är två spelare som höjde sin nivå och vågade sig på det där lilla extra. Williams valdes till slutspelets mest värdefulla spelare med all rätt. Han har stått för många målgivande passningar och dunkat in mål i avgörande matcher på löpande band. Williams gav den avgörande passningen till Martinez i den sjunde matchen mot Chicago och det var samma killar som avgjorde i den sista matchen mot Rangers. Gaborik var även han ovärderlig för Kings. Flest mål i slutspelet säger en hel del men Gaborik var mycket mer än så, han steg fram när det behövdes. Han kvitterade den sista matchen mot Chicago och två mot Rangers. Den senaste kvitteringen kom i den sista matchen. Sammanlagt under slutspelet stod han för fyra stycken matchkvitterande mål. Los Angeles Kings vann för att de aldrig gav upp. Laget trotsade statistiken, historien och förbannelserna som ett lag och hade dessutom lite tur med sig. Kings var det överlägset bästa laget i år och räknas i min bok även som ett av 2000-talets bästa lag.