För att flytta på älgkalven har de med sig en motordriven vagn försedd med larvfötter som de enkelt manövrerar på den grova terrängen. Barnen, Simon Tuomela, Joel Helsing och Kasper Mantere, är fulla av iver inför deras uppgift; att vinscha upp älgen på flaket.
Sagt och gjort, med hjälp av en metallvajer runt älgkalven kan Mantere veva upp älgkalven. Efter det tar sällskapet vagnen tillbaka till bilen, kör den upp på släpvagnen, och sätter sig i bilen.
– Jag tycker om att skjuta på fritiden. Snart ska jag också få åka på skjutkurs, det blir roligt, säger Mantere.
– Jag har varit med och jagat sedan jag var 3 år gammal, både min pappa och min farfar är jägare, säger Tuomela.
Efter en kort färd genom Vörå centrum kommer jägarna fram till jaktstugan. Där släpper de ner älgkalven från släpet in till jakthusets slaktrum där man ska ta tillvara på älgkalven.
– Jag har inte en enda i min släkt som jagar. Men Emil Brors rekommenderade att jag skulle börja. Det var bra rekommenderat om vi säger så, säger Helsing.
Simon, Joel och Kasper tycker alla att det är häftigt då någon får skjuta en älg. Men det är inte det enda viktiga med jakten poängterar de alla.
– Det är roligt då man får smyga, sedan när någon drar bössan blir det riktigt spännande. Efter att man varit ute så känner man sig så avslappnad. Sedan får man gå i bastun, säger Helsing.
– Man lär sig så mycket om växter, djur och natur. Man får motion och vara utomhus, säger Mantere.
Det är nästan inga av pojkarnas vänner som jagar. Den vanliga reaktionen när de berättar om jakt är ett ryck på axlarna och ett “bra”. Jakt är något som kräver stort tålamod, men det är mycket belönande.
– Jag rekommenderar varmt att testa på, säger Mantere.
Artikeln publicerades i Kommunbladet den 13 november. Kommunbladet är en tidning som delas ut till alla hushåll i Vörå kommun och som utges av HSS Media.