Alla finländare verkar inte lita på att samhället tar hand om sina pensionärer i framtiden. Medborgarna utgår ifrån att individen tvingas ta ett större ekonomiskt ansvar för de egna personliga kostnaderna för hälsovårdstjänster och åldringsvård. Tre av fyra finländare anser därför att det borde vara enklare och mer sporrande att på frivillig väg bygga upp en personlig finansiell buffert för att ekonomiskt klara de framtida utmaningarna. Detta framkommer i en undersökning utförd på uppdrag av Finansbranschens centralförbund (FC) där 1 000 finländare i åldern 19 till 79 år fick svara på hur de har förberett sig eller tänkt förbereda sig inför pensioneringen. I takt med att finländarnas medellivslängd ökat, så hinner männen njuta av pensionärstillvaron i medeltal i 13 år och kvinnorna i 20 år. Under denna tid har medborgarna rätt till lagstadgad pension, som per månad för männens del i medeltal är ungefär 1 800 euro och för kvinnorna cirka 1 400 euro. Medborgarna skulle dock gärna ha mer pengar att röra sig med, men FC: s vd Pia-Noora Kauppi konstaterade på Finlandsarenan i Björneborg förra veckan att problemet är den misslyckade lagstiftning som rör långsiktigt sparande. Kauppi efterlyser därför nya alternativ. Nu saknas möjligheten att betala en försäkring som engångssumma som sedan kunde omvandlas till en livslång pension. Hindret av inkomstskattelagen, som gör att såväl pensionsförsäkringar som betalas som engångssumma som de icke avdragsgilla pensionsförsäkringarna, utsätts för dubbel beskattning. Det vill Kauppi få en ändring på. Av de som deltog i undersökningen svarade 45 procent att de skaffat eller tänker skaffa en ägarbostad, hela 36 procent sparade genom att ha pengar på ett bankkonto medan 35 procent satsade på aktier och olika fonder. Hela 18 procent meddelade att de jobbar eller kommer att fortsätta jobba också efter sin pensionering. De finländare som har möjlighet där till försöker skapa buffert att luta sig tillbaka mot genom att skaffa en ägarbostad och i vissa fall också en placeringsbostad. Tanken är att de fasta kostnaderna sjunker då ägarbostaden är betald och pensioneringen gör att ens inkomster sjunker. Samtidigt är tanken att hyresintäkterna från placeringsbostaden ska ge litet spelrum för vardagen. Därför har det för mången pensionär kommit som en ovälkommen överraskning att fastighetens rör, fönster och fasad måste bytas ut eller kräver grundlig renovering. I stället för en ekonomiskt kontrollerad pensionärstillvaro är man åter inne i en period av räntor och amorteringar och knappa ekonomiska marginaler. Samtidigt verkar medborgarna ha insett vad det i praktiken innebär för finansieringen av vår gemensamma välfärd då befolkningen blir äldre och att de som jobbar blir allt färre: Pengarna kommer inte att räcka till. Alltså kan vi inte fortsätta som tidigare. Kombinerat med övriga förändringar i samhället ser framtiden inte så ljus ut som vi hoppats. En stor del av finländarna, inte enbart de blivande pensionärerna, har nu vaknat till denna realitet. Det här har företagen bakom Finansbranschens centralförbund insett. De lobbar därför intensivt för en smidigare skattepolitik för att medborgarna ska köpa trygghet genom de lösningar FC:s medlemsföretag erbjuder. Dessutom är pigga pensionärer väldigt aktiva konsumenter som definitivt håller samhället i gång. Men också faktiskt sett kan det vara klokt att skapa sig en buffert, såvitt den egna ekonomin och hälsan möjliggör detta.