En vacker julidag då termometern på Askohuset vid Vasa torg visar 27 grader är turisttåget Lilliput fullsatt. Turisterna är brunbrända och trivs då tåget startar. Skönt då det fläktar genom de öppna fönstren. Turisterna tycks ha hittat Lilliputtåget. Det är inte så svårt att hitta, lätt att marknadsföra dessutom, alla vet vad de får. Ungefär lika lätta att marknadsföra är landiorna på Vasklot, liksom Powerpark i Alahärmä. Många har sett reklamsnuttarna i rikssvensk tv. Wasaline tycks också ha lyckats ganska bra med marknadsföringen, och kunnat dra nytta av andras. Rederiet nådde fjolårets passagerarsiffror för juli med över en vecka kvar av månaden. Låt vara att vädret är väldigt avgörande. Det är det ju alltid. Men Wasaline förlitar sig inte enbart på enkel marknadsföring. Rederiet vill också gärna återskapa en berättelse, den om när det var en upplevelse att åka färja över Kvarken. Den här nostalgin är förvisso en färskvara, men strategin verkar fungera. Många talar om Wasa Express i nostalgiska termer. Enligt rederiet har nu också svenskarna börjat åka över till Vasa och inte bara tvärtom. Det behövs. Det är trots allt inte enbart turismen båten är till för, den är en viktig åretruntförbindelse, som tryggas genom att tillräckligt många använder den. Alla är ändå inte intresserade av landior och Lilliput. Allt färre kanske, i en tid då även turismen blir mer individualistisk. Att notera är att de som är ointresserade av turistfällor dessutom ofta har god betalningsförmåga. De flesta har heller inga problem med att ta sig hit, eller att hitta någonstans att bo. De tar i allt högre grad hjälp av andra resenärer och deras tips och omdömen på nätet. På nätet hittar man till exempel flera Vasabor som hyr ut sina bostäder, utan inblandning av turistbyråer eller hotellkedjor. Samma individualism finns i själva turistbeteendet. Man kan förstås invända att med en tillräckligt stor massa individuella turister blir även det en form av massturism, men inte desto mindre söker de någon form av unika, genuina upplevelser. Det behöver inte nödvändigtvis vara någonting exceptionellt, men nog kännas äkta, och gärna mänskligt. Sådant finns i Österbotten, allt mer faktiskt. Prisbelönta Aroma bageri i Kvevlax, Köttdisken i Malax, Malakta och Malin i samma kommun, vandringsleder med lokalhistorisk förankring, nygamla strandkrogar i Vasa, listan är hur lång som helst. Men listan finns inte, inte tydligt i alla fall. Den mottagande delen av en individuell småupplevelseturism finns, även om den kan utvecklas. Men berättelserna om den bör skapas, eller återupplivas. Om hur småföretagandet hela tiden antar nya former på landsbygden, om hur strandkrogarna finns där fisken landades och båtar kom och gick. Till exempel. Sådan marknadsföring är inte lika enkel som den för Lilliputtåget. Men den går att göra, se på EnergyVasa, det är en berättelse som medvetet skapats och tagit fart. Och så behövs det konkret och lättillgänglig information om vad som finns och de praktiska möjligheterna att avnjuta det. Regionens nya turismbolag är en bit på väg med sin nya webbplats ”visitvaasa”. Den måste utvecklas, till exempel med fler möjligheter till online bokning. Men mycket finns och det är bra. Det är bra att Lilliputtåg finns också. Men de finns överallt.