FN beslöt i veckan att utreda om det begåtts krigsförbrytelser i samband med den pågående israeliska militäroperationen i Gaza. Sammanlagt 29 av 47 länder i FN:s människorättsråd röstade på onsdagskvällen för att inleda en utredning. USA röstade emot som enda land medan 17 länder avstod från att rösta. Detta är alltså det internationella samfundets reaktion på att kring 800 personer dött i striderna. En människorättsorganisation i Gaza uppger att upp till 80 procent av offren är civila. Nästan en fjärdedel av dem uppges vara barn. Mönstret upprepas i snart sagt varje konflikt. Det är kvinnor och barn som offras. I Afghanistan mördades oskyldiga finländska hjälparbetare. Oberoende av om vi talar om exempelvis Syrien, Boko Haram i Nigeria eller Mellanöstern, används barnen skrupellöst som verktyg och får lida för att de vuxna strider om inflytande, makt och pengar. I Gaza har Hamas placerat avskjutningsramper och vapenförråd i eller nära sjukhus, moskéer och skolor. De uppmanar också civilbefolkningen att stanna kvar för att i praktiken agera mänskliga sköldar då israelerna attackerar. Knappast tror väl Hamasledarna att Israel ska avstå sina attacker av dessa orsaker. I stället räknar de kanske kallt med att få sympatierna på sin sida och att få vreden mot Israel att öka för varje barn som dör. Därigenom underlättas Hamas möjligheter att rekrytera anhängare och krigare samtidigt som kanske anser sig få stöd för sin sak från övriga världen. Eftersom Hamas skjuter raketer på Israel är det naturligt att Israel slår tillbaka. Konflikten är dock betydligt mer komplex än så, och har likheter med funderingarna om vad som kom först: hönan eller ägget. Konflikterna har under årtionde avlöst varandra, trots otaliga försök. Enligt Shaul Mofaz, ledare för det israeliska mittenpartiet Kadima, finns det ingen annan långsiktig lösning än tvåstats-lösningen, en framtida palestinsk stat under ledning av president Mahmud Abbas. I Mofaz förslag ingår att Gaza avväpnas under internationellt överinseende, i utbyte mot en stor ekonomisk injektion. I gengäld mot att vapnen lämnas in ska det internationella samfundet och de arabiska länderna ge den palestinska myndigheten motsvarande cirka 35 miljarder euro för att återuppbygga infrastruktur och få i gång ekonomin. Shaul Mofaz ser sitt förslag som ett första steg mot ett slutgiltigt fredsavtal mellan Israel och den palestinska myndigheten. Det konstruktiva förslaget till trots, finns på bägge sidorna element som kan tänka sig en tillfällig vapenvila, men aldrig ett fredsavtal. Situation verkar därför lika hopplös som vanligt. I ett kortare perspektiv har som vanligt åter små steg tagits på vägen mot ett slut, eller åtminstone en paus, på den nuvarande konflikten. USA:s utrikesminister John Kerry landade i Israel på onsdagsmorgonen för möten med FN-chefen Ban Ki-Moon och den palestinske presidenten Mahmud Abbas på Västbanken. Men de förhandlingarna kommer knappast i ett längre perspektiv att stoppa våldet och dödandet. Med vilken moral baserad på religiös övertygelse eller politisk ideologi anser sig krigsherrarna i Mellanöstern det vara berättigat att använda barn som levande sköldar och kanonmat? Det är helt ofattbart och oförsvarbart att lidandet får fortsätta. Helt ofattbart att det internationella samfundet inte heller i denna konflikt har några som helst verktyg att förhindra brott mot mänskligheten.