Carl Haglund säger att den kritik grundlagsutskottet nu kommer med är exakt den kritik SFP har anfört under processens gång. – Därför har det varit tungt att vara med i beredningen av vårdreformen. Jag ställdes ju inför fullbordat faktum i och med att jag hade en halvtimme på mig att bestämma om SFP skulle vara med eller inte. Men om det är som du säger - har det då inte funnits möjligheter att få alla dessa grundlagssynpunkter beaktade under beredningens gång? – Svaret är faktiskt nej. Det har varit starka krafter i rörelse. Förutom SFP har ju också Finansministeriets kommunavdelning och Justitieministeriet försökt framhålla grundlagsaspekterna. Carl Haglund låter förstå att beredningen har styrts av en vilja att testa grundlagen och dess princip om kommunal självstyrelse. – Jag har inte hört till dem, men ett sådant moment har funnits. Haglund är nöjd med att det visade sig att SFP:s farhågor visade sig vara riktiga. Å andra sidan inser han också att den allmänna respekten för politik och förvaltning nu fått sig en törn. – Men nu finns ju alla chanser att gå vidare med vårdreformen som onekligen behövs. Allt arbete har ju inte gått till spillo, mycket går att utnyttja. I samma veva finns möjligheter att få ihop reformarbetet med den beredning som berör de olika sätten att finansiera vården. – Jag har inte varit nöjd med att dessa båda reformer har rört sig i otakt. Haglund anser att det kunde vara vettigt att nu ta en rejäl funderare på regionförvaltningen som helhet. – Om vi skapar något så rigoröst som en regionbaserad modell med folkval kunde det vara ändamåls­enligt att se över alla regionala funktioner på samma gång. NTM-centralernas, regionförvaltningsverkens och landskapsförbundens roller behöver hur som helst ses över. Just därför skulle det gälla att inte hasta i väg.