Hur många ställen i Vasa är i dag väl anpassade för funktionshindrade? – Jag tycker att situationen har förbättrats de senaste tio åren. Det handlar om enstaka ställen som inte är anpassade för alla, säger Anna Caldén. Hon är ordförande i Finlands Svenska Handikappförbund och har suttit i rullstol i hela sitt liv. Det är hennes egen subjektiva åsikt. – Synskadade och hörselskadade är förstås i en annan situation. Många av caféerna och restaurangerna i Vasa följer alla regler. Om Caldén väljer att besöka ett ställe hon inte tidigare varit på finns det oftast en lösning. – Jag brukar be någon nappa tag i personalen. De brukar oftast visa mig till en personalingång eller liknande. Om ett ställe inte visar sig vara tillgängligt kan problemet oftas lösas med enkla medel. – En enkel ramp eller en träbit kan många gånger räcka, säger Caldén. Hon påpekar också att tillgänglighet kan göras på ett snyggt sätt. I Sverige talar man om universell design. – Det handlar om att bygga något som passar alla, från barnfamiljer och äldre människor till personer med funktionsnedsättning. Trots att hon ser positivt på frågan medger hon ändå att det mesta är anpassat för majoriteten. För närvarande arbetar Vasa stad fram anvisningar för faktorer man bör ta hänsyn till när restauranger eller caféer byggs eller renoveras. I dokumentet ingår också tillgängligheten. Arbetsgruppen som arbetar fram dokumentet har tagit modell av andra städer, bland annat projektet "Helsingfors för alla”, där gator, parker, byggnader och kollektivtrafik ska vara lättillgängliga för alla. – Bland annat måste ett ställe med 22 eller fler sittplatser ha en handikapptoalett. Dessutom måste det finnas en ordentlig ramp, inte bara två rälsar, säger Tiina Mäki, sekreterare för handikapprådet och handikapps- och tillgänglighetsombud i Vasa. Orsaken är självfallet att alla invånare i staden ska ha samma möjligheter att vistas på olika områden. Rekommendationerna gagnar inte enbart funktionshindrade – även företagarna drar nytta av dem eftersom förbättringar berör en stor kundkrets. – Det är många människor som berörs. I Vasa har till exempel över 3 000 rullatorer lånats ut. Det är en stor kundgrupp, säger ?Mäki. Målet är att de som planerar att starta en verksamhet redan i ett tidigt skede ska veta vilka krav som ställs. De förändringar som behövs i café- och restauranglokaler låter sig inte alltid göras utan vidare. Äldre byggnader är ibland underställda regelverk som går emot tillgänglighetsprogrammet. Därför är även Museiverket varit med och formulerar dokumentet. – Det är svårt att komma med allmänna regler när det handlar om skyddade byggnader. Varje enskild byggnad har sina egna regler, säger Outi Orhanen, vikarierande byggnadsforskare vid Österbottens museum. Från Museiverkets sida är ändå inte allt svart och vitt. – Allt beror på situationen. Vi försöker alltid kompromissa och hitta så bra lösningar som möjligt, säger Orhanen. Anna Caldén tycker att initiativet till dokumentet är bra. – Jag hoppas bara att de som har erfarenhet kommer till tals, säger hon.