Så kör vi då av färjan och ut i landet som är helt nytt för oss, men som vi hört så mycket om. Ganska snart sitter jag och kramar bilbältet med ena handen, eftersom det är så spännande. Jag informerar Ron om att ifall mitt bälte någon gång kommer att gå av, så är det där jag kniper om varje gång det blir lite läskigt. Han säger att han inte tror att det kommer att hända. ”Nä, men om, så är det här ”, säger jag och pekar på mitt imponerande grepp om bältet.